Fick ett spännande mail. Det är ju så att man blir sugen på att svara...
I have the feeling that this piece of mail will reach you in a better healthy . While searching through your profile. www.spraydate.se, I decided to contact you. I believe and also have the feeling that in todays world, neither race, nationality nor religion will any longer posse a barrier to male relationships.And i also believe that age has nothing to do with true and real love relationship.My name is Miss Grace,Nelson my spirit tell me to write to you,I want you to feel free and get back to me because i am harmless,i believe in destiny and i also believe that knowing you will bring love,peace,blessing to both of us.I will also like to know you the more, i want you to contact me with my email address so that i can send to you my picture for you to know whom l am.Here is my email address as below
I believe we can move from here.I am waiting for your mail to my email address .I am a good person with love,caring,trust Worthy,truthful and honesty.(Remember that the distance or color does not matter but love matters allot in life).What i believe is love and honest, Although, we do not know each other well but I will really like to have you as a friend or pen pal if that is better for you.I am a single lady,While I hope to hear from you soon,This will give us the opportunity of knowing each other better and be able to understand ourselves more.
May God bless you as I wait to hear from you soon.
From Grace
söndag, februari 15, 2009
torsdag, februari 05, 2009
En tidsmarkör
Sitter och slösurfar på nätet och får syn på en artikel om att en gammal tillflyktsort och hang-out tar ner skylten.
Jag hängde mycket på stan när jag var sådär elva-tolv år. Efter plugget gick jag ner och kolla lite i affärer, kanske kilade jag in på Confetti om jag hade några pengar. Oftast slog jag dank medan jag väntade på någon piaonolektion eller någon annan grej som jag skulle iväg på bara någon timma efter plugget.
Det bästa stället där man kunde slå ihjäl lite tid var Skivspegeln. Det gick att gå länge runt och bläddra i skivbackarna och sukta lite efter singlarna. Det bästa var ändå att efter väl ha valt ut de skivor som jag ville lyssna på vid just det tillfället glida fram till disken och sätta sig på den väl insuttna barstolen och lyssna på nya låtar som långsamt, långsamt fick mig att forma min musiksmak. Mina föräldrars senaste köpta skiva (klassiskt undantaget) var Arrival med Abba så jag var utsvulten på musikinfluenser från dem. Storestorebror och litemindrestorebror hade format sin smak under tiden där det där med musik delades in i, mer eller mindre, två fack. Synthare eller Hårdrockare. Jag förstod aldrig riktigt det där och hade svårt att ta till mig musiken.
Därför var Skivspegeln idealisk. Har fanns det allting att välja på och jag kunde långsamt lyssna mig igenom allt från Dr Alban, Michael Jacksson, Culture Beat, Nirvana, Scorpions (digga inledningen och fyrverkerierna i det här klippet) och Kriss Kross. Helt underbar musik för en 12-åring. Den största favoriten var Roxette. Anledningen till det var egentligen att min allra första skiva var singeln som jag vann på Skivhjulet på Liseberg. Jag älskade den. Det riviga gitarr-licket i början och de tunga synttrummorna. När väl Joyride kom ut åkte jag hela vägen till Bengans i Göteborg och köpte skivan den första dagen den släpptes. Det var viktigt. I skolan lyssnade alla killarna på Metallica och Guns ´n Roses men jag tyckte bara att det var skrikigt. Inte alls lika melodiöst och smäktande och med känsla som de fina balladerna Listen to your heart eller Fading like a flower.
Efter ett tag började ägarna känna igen mig, nickade igenkännande när jag kom in och kom med någon kommentar när de bytte låt på 33-varvaren eller vände på singeln. Skivspegeln hade tre stora skyltfönster som var fulla med stora affisher på alla de stora stjärnorna som just släppt sin senaste skiva. Efter ett tag tog jag mod till mig och frågade vad som hände med de affisher som de tog ner när de bytte i skylten. Till min stora glädje fick jag veta att det vara bara att fråga så kunde man få dem, men det gällde att vara snabbt ute för att det brukade komma folk och fråga lite då och då. Till min stora glädje innebar detta att jag lyckades få stora affisher från Roxettes skivsläpp Tourism som jag glatt prydde mina väggar med i pojkrummet. Men med åren ändrades smaken lite och mot slutet av mellanstadiet och högstadiet var det istället Di Leva, Bob Marley och Broder Daniel som gällde istället.
Jag fick 40 kr i veckopeng på den här tiden och en 45-varvare kostade 25 när det var som billigast. Jag brukade alltid ta mig god tid, lyssnade på flera olika skivor innan jag bestämde mig för vad jag ville ha. Det gör att jag nu nere i källaren har ett 50 tal singlar som ett tidsdokument från den här tiden. De flesta är väl egentligen skit, men det är svårt att ducka från nostalgin.
Det känns lite sorgligt att de stänger butiken. Mest tycker jag att det är synd att inte kidsen idag har möjligheten att smyga in på skivspegeln och bläddra i cd-ställen snacka lite med Bosse och snaska lite på sin gotte-påse från Confetti och JamJam och lyssna på en låt eller två medan de väntar på bussen eller har en kvart eller två att slå ihjäl.
Jag hängde mycket på stan när jag var sådär elva-tolv år. Efter plugget gick jag ner och kolla lite i affärer, kanske kilade jag in på Confetti om jag hade några pengar. Oftast slog jag dank medan jag väntade på någon piaonolektion eller någon annan grej som jag skulle iväg på bara någon timma efter plugget.
Det bästa stället där man kunde slå ihjäl lite tid var Skivspegeln. Det gick att gå länge runt och bläddra i skivbackarna och sukta lite efter singlarna. Det bästa var ändå att efter väl ha valt ut de skivor som jag ville lyssna på vid just det tillfället glida fram till disken och sätta sig på den väl insuttna barstolen och lyssna på nya låtar som långsamt, långsamt fick mig att forma min musiksmak. Mina föräldrars senaste köpta skiva (klassiskt undantaget) var Arrival med Abba så jag var utsvulten på musikinfluenser från dem. Storestorebror och litemindrestorebror hade format sin smak under tiden där det där med musik delades in i, mer eller mindre, två fack. Synthare eller Hårdrockare. Jag förstod aldrig riktigt det där och hade svårt att ta till mig musiken.
Därför var Skivspegeln idealisk. Har fanns det allting att välja på och jag kunde långsamt lyssna mig igenom allt från Dr Alban, Michael Jacksson, Culture Beat, Nirvana, Scorpions (digga inledningen och fyrverkerierna i det här klippet) och Kriss Kross. Helt underbar musik för en 12-åring. Den största favoriten var Roxette. Anledningen till det var egentligen att min allra första skiva var singeln som jag vann på Skivhjulet på Liseberg. Jag älskade den. Det riviga gitarr-licket i början och de tunga synttrummorna. När väl Joyride kom ut åkte jag hela vägen till Bengans i Göteborg och köpte skivan den första dagen den släpptes. Det var viktigt. I skolan lyssnade alla killarna på Metallica och Guns ´n Roses men jag tyckte bara att det var skrikigt. Inte alls lika melodiöst och smäktande och med känsla som de fina balladerna Listen to your heart eller Fading like a flower.
Efter ett tag började ägarna känna igen mig, nickade igenkännande när jag kom in och kom med någon kommentar när de bytte låt på 33-varvaren eller vände på singeln. Skivspegeln hade tre stora skyltfönster som var fulla med stora affisher på alla de stora stjärnorna som just släppt sin senaste skiva. Efter ett tag tog jag mod till mig och frågade vad som hände med de affisher som de tog ner när de bytte i skylten. Till min stora glädje fick jag veta att det vara bara att fråga så kunde man få dem, men det gällde att vara snabbt ute för att det brukade komma folk och fråga lite då och då. Till min stora glädje innebar detta att jag lyckades få stora affisher från Roxettes skivsläpp Tourism som jag glatt prydde mina väggar med i pojkrummet. Men med åren ändrades smaken lite och mot slutet av mellanstadiet och högstadiet var det istället Di Leva, Bob Marley och Broder Daniel som gällde istället.
Jag fick 40 kr i veckopeng på den här tiden och en 45-varvare kostade 25 när det var som billigast. Jag brukade alltid ta mig god tid, lyssnade på flera olika skivor innan jag bestämde mig för vad jag ville ha. Det gör att jag nu nere i källaren har ett 50 tal singlar som ett tidsdokument från den här tiden. De flesta är väl egentligen skit, men det är svårt att ducka från nostalgin.
Det känns lite sorgligt att de stänger butiken. Mest tycker jag att det är synd att inte kidsen idag har möjligheten att smyga in på skivspegeln och bläddra i cd-ställen snacka lite med Bosse och snaska lite på sin gotte-påse från Confetti och JamJam och lyssna på en låt eller två medan de väntar på bussen eller har en kvart eller två att slå ihjäl.
tisdag, december 16, 2008
Den stora kärleken
Det var länge sedan jag tänkte på det nu. Det där om kärlekar som flytt och tid som har sprungit förbi. Tiden slukar allt. Den biter sig igenom som en våg mot kalksten. Vatten som sakta skapar ett hål, tomrum som likt årsringar visar hur länge jag legat här orörlig. Exponerad.
Det var året borta från den lilla staden som jag hittade den första stora kärleken. Hon bodde i norr och jag i söder. Hon hade inte hittat något hem borta från hemmet och det temporära hos den tjocka starka arbetarklasskvinnan, som rökte för många cigg som hon tände direkt på värmeslingorna i den konstgjorda öppna spisen, hade blivit permanent. Hon sov på en vind utan några element. Det var kallt om vintern. Hon frös och jag älskade när jag kunde vara där och hjälpa till att hålla henne varm.
Vi träffades inte så ofta. Mest var det alla dessa brev, all denna längtan. Jag brukade ringa från en telefonkiosk ett stenkast från där jag bodde. Ibland stod jag där i regnet och byggde på en bild av romans som egentligen inte fanns. Jag byggde på en bild och ställde krav på mig själv som aldrig någonsin skulle kunna bygga bo i något som var verklighet. Verklighetens fula tryne fanns inte plats under den sköld som jag byggt upp. Jag fick sitta och drömma. Jag fick sitta och drömma om att hon kanske drömde på samma sätt där uppe i norr, långt borta från mig. De få stunder vi fick tillsammans var så perfekta, det fanns ingen tid för att det skulle gå fel. Vi hade regisserat allt så väl innan vi träffades så det fanns ingen chans att det skulle gå på något annat sätt.
Det tog slut några dagar innan hon skulle fylla år. Jag hade redan köpt min bussbiljett och mina ömhetsbevis. Den kvällen gick jag runt i cirklar i den lilla parken ett stenkast från hemmet borta från hemmet. Med hög musik i öronen och med cigg efter cigg smög sig insikten långsamt på att något gick sönder för första gången. En oskuld dog och tvivlet på den stora kärleken sjöng sin första sång: aldrig mer kommer det gå att älska lika naivt, hämningslöst och villkorslöst igen.
Det var året borta från den lilla staden som jag hittade den första stora kärleken. Hon bodde i norr och jag i söder. Hon hade inte hittat något hem borta från hemmet och det temporära hos den tjocka starka arbetarklasskvinnan, som rökte för många cigg som hon tände direkt på värmeslingorna i den konstgjorda öppna spisen, hade blivit permanent. Hon sov på en vind utan några element. Det var kallt om vintern. Hon frös och jag älskade när jag kunde vara där och hjälpa till att hålla henne varm.
Vi träffades inte så ofta. Mest var det alla dessa brev, all denna längtan. Jag brukade ringa från en telefonkiosk ett stenkast från där jag bodde. Ibland stod jag där i regnet och byggde på en bild av romans som egentligen inte fanns. Jag byggde på en bild och ställde krav på mig själv som aldrig någonsin skulle kunna bygga bo i något som var verklighet. Verklighetens fula tryne fanns inte plats under den sköld som jag byggt upp. Jag fick sitta och drömma. Jag fick sitta och drömma om att hon kanske drömde på samma sätt där uppe i norr, långt borta från mig. De få stunder vi fick tillsammans var så perfekta, det fanns ingen tid för att det skulle gå fel. Vi hade regisserat allt så väl innan vi träffades så det fanns ingen chans att det skulle gå på något annat sätt.
Det tog slut några dagar innan hon skulle fylla år. Jag hade redan köpt min bussbiljett och mina ömhetsbevis. Den kvällen gick jag runt i cirklar i den lilla parken ett stenkast från hemmet borta från hemmet. Med hög musik i öronen och med cigg efter cigg smög sig insikten långsamt på att något gick sönder för första gången. En oskuld dog och tvivlet på den stora kärleken sjöng sin första sång: aldrig mer kommer det gå att älska lika naivt, hämningslöst och villkorslöst igen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
