Finns det något som kan få en att känna sig mer utbytbar än att köpa julklappar till folk som inte ens känner dig?

Jag vet inte men Tom Waits är fin, vinet är gott och boken är bra.

Elexir

Så var det lite bättre igen. Har sportnördat mig mest hela dagen. Alpint, längd och skidskytte varvat med lite hockey. Skönt att stänga av hjärnan och ligga och slappa i sängen och ser på när andra anstränger sig. Det hjälpte lite. Framförallt blir dock allt bättre med hjälp av kaffe, långt bad med badbomb och läsning. Det är mitt livselexir.

Nu ska jag iväg och träffa Vesslan och Blejd. Det ska bli fint.

Dvala

Vaknade upp med uselt humör. Pappa av en skrikande telefon som följs av en skrikande far:

- "VI HAR INTE FÅTT NÅGON ÖNSKELISTA SOM DU SA ATT DU SKULLE SKICKA".

Inget hej hur mår du. Hur är det egentligen etc etc. Trött.

Igår var det julbord med arbetskamraterna. Kunde vara trevligt men jag var bakis efter en mycket bra kväll på skål kvällen innan och fet julmat, lekar med arbetskamrater och liknande aktiviteter passar dåligt ihop med bakfylla. Efter maten var uppäten gick vi till Exet som jag alltid har försökt hålla mig ifrån. Det blev en öl innan jag gick hem och kraschade i soffan.

Idag hade jag hoppats på en bättre start på en bättre dag. Men än så länge ser det mörkt ut. Jag lägger mig igen så kanske blir det bättre nästa gång jag vaknar.

Tiden går långsamt när man väntar på framtiden. Jag vill ha riktig vinter nu så att det blir lite ljusare igen. Göteborg är grått plusminusnoll och vått.

Jag missade mässan men det var fint ändå

Kusinen från landet ringer när jag ligger i badet och njuter av belgisk öl, en glittrig badbomb som luktar jasmin och engelsk medeltidsroman. Full som ett ägg

- Nu kommer du hit så ska vi grogga
- (tveksamt) Ok då.

Badar färdigt och dricker någon öl till och sedan lullar jag ner för berget. Väl framme står kusin i baren och trakasserar söta barntendern och beställer drinkar. Får lätt huvudvärk och det är väl egentligen ganska ok, men har ändå en olustkänsla mest hela tiden. Vill därifrån. Efter någon timma så har jag varit där tillräckligt för att släktfriden ska bestå. Ringer Mr Pretty P som är på någon jävla fitness mässa. Antites till odjuret. Men det låter rätt kul ändå. Han och schnyggot hänger i baren och dricker öl och skrattar åt bodybuilders. Men det är slut och vi bestämmer att mötas på nef istället. Vi agerar panelhönor mest hela natten och dricker drar skrönor och dunkar varandra i ryggen. Musiken är bra men det blir inte dans förrän de sista 15. Det var evigheter sedan jag var ute och dansade senast. Och det är roligt igen. Jag har roligt igen. Gillar läget och vill inte att kvällen tar slut. Men det gör den.

Idag har jag haft ont i huvudet och slökollat på skidor mest hela dagen. I morgon är det arbete igen efter en veckas ledighet. Tillbaka till en arbetsplats som verkar vara i kaos. Chefen fick sparken medan jag var ledig. Det ska bli spännande och se hur folk har reagerat.

Over and out.

Skvaller och vägskäl

Ölkväll igår med Påven och Mr. Pretty P. Fan vad fint. Det känns som om man lever igen. Först lite häng på tapasbaren och sedan skvaller, pikar, framtid och gamla minnen över snyggbaren med stearinljus på borden. Folk runtomkring är sådär läbbigt medvetna. Antingen hett uppiffade tjejer med bröst som står rakt ut eller slår mot hakan fastän de närmar sig 40 och medvetet sunkiga killar som luktar dyr parfym, det rätta hänget på jeansen och den där slitna collagetröjan som de egentligen köpte för ett par tusenlappar förra veckan.

Nej. Jag spelar inte i samma liga. Men på något sätt gillade jag det ändå.

Skvaller skvaller skvaller. Vi står alla inför vägskäl just nu. Är alla i den åldern. Vissa pratar barn-villa-vovve-volvo, andra drömmer om den stora karriären och vissa verkar hamnat på efterkälken. Framförallt känner de flesta att de hamnat på efterkälken. Men vafan, det är ju inte sant. Det finns massor med tid kvar. Åldersnojan ska inte slå till ännu.

Jag har varit ledig i veckan och försökt styra upp mitt liv lite. Det har väl gått sådär om jag ska vara ärlig. Har mest gått och sippat folköl, badat två gånger om dagen och drömt lite. Jag gör det jävligt bra, synd bara att man inte kan få betalt för det.

Krossade glas

Varsågod, ta för dig. Jag har dukat för dig.

Jag har krossat glas idag igen. Glas som jag hoppades att jag kunde köpa nya av, men det visade sig att de slutat att sälja nya. Det är så lätt att tro att det bara är att köpa nytt. De fanns ju att köpa förut och det var ingen som sa till mig att de skulle sluta tillverkas. För mig så var de värda någonting. De fyllde en funktion. Ok, de kanske inte var de vackraste glasen jag sett men de rymde mycket och det fanns någon slags enkelhet i dem som gjorde att de passade vid alla möjliga tillfällen. De kanske inte var så originella, men de fyllde sin funktion. Räcker inte det?

Förut hade jag fyra glas. Nu har jag bara två kvar. Förut kunde jag bjuda hem folk och servera ett ståtliga glas flädersaft. Nu får jag dricka själv. Eller kanske göra som nu. Duka för någon annan. Jag har tänkt titta på medan du dricker av min saft. Jag har kokat den själv. Jag saftade i somras efter jag hittat en fläderbuske ute på ängen. Jag var ute på promenad. Varje gång jag blandar en ny karaff minns jag fågelsången där jag gick. Det var strax efter den stora stormen. Stormen som tog med sig både träd och hus längs med hela kusten. Men som av ett mirakel hade just den här busken klarat sig och jag minns hur glad jag var när jag plockade av dess blommor. Busken hade sparat sina blommor just för mig. Jag minns att marken fortfarande var sur efter regnet. Det kändes egentligen mer som april än juli och jag hoppade mellan tuvorna på ängsmarken. Det var lite av ett äventyr. Så jag hoppas att det smakar. Jag hoppas att det smakar äventyr.