Det är ingen som ringer och berberna slår tillbaka

Sitter på jour på jobbet men det är ingen som ringer för tillfället så jag passar på lite. Är så mirakulöst trött idag och det har varit en lång seg dag. Inte blir det bättre för att jag vet att jag måste hem och plugga när jag är klar här.

Gnäll gnäll gnäll....

Den dyre tjyven kom förbi grytet i går med gott humör och på sitt allra tjyvaktigaste beteende. Han försökte sätta mig i klistret och det lyckades han minsann med. Han har bestämt sig för att fly landet igen och det blev nog sista gången på ett tag som man får se det gode tjyven. Det vi kom fram till igår om man skall sammanfatta (och det ska ju en god byråkrat göra):

• Verbet duger borde användas mer. Det där ungdomliga med att säga att allt bara äger hela tiden är fel. Det borde heta att det duger (och i det ska inte finnas någon negativ underton)
• Kladdkaka som är allt för rinnig när man tar ut den mår bra av några dagar i kylen
• Civilisation fyra är farliga grejer
• Tjyven har en vurm för norrmän, odjuret är mer skeptisk.

Sedan kom vi nog inte så mycket längre.

Fredagens slag i magen vad gäller götet som staden där det alltid är spännande byttes mot en kanon kväll i lördags. Benke stod i linne och lagade dillstuvad potatis när jag kom hem till honom. Fin tvårätters husmankost stod på menyn. Efter det så drack vi lite mer vin och skrev en uppdaterad Ruben och Rut. Barnvisor och punk. Så småningom lallade vi iväg till Ida och Emil där det var fullt med vänliga bekanta ansikten. Som vanligt fastnaade jag ca 1 meter in i rummet och efter drygt 2 timmar hade jag tagit mig igenom hela lägenheten på ca 30 kvadrat.

Efter förfesten bar det av till säsongsavslutning på woody west. Schyssta bananer. Solmaz och kalle brunbjörn hade varit på en annan fest och slöt upp där. Kalle var på strålande humör och det var gött. Framför allt har kalle brunbjörn en fin egenskap som han har hållt hemlig allt för länge. Tydligen har han ett litet lager av massa schyssta berber. I somras fick jag träffa en av hans dem och nu i lördags var det dags för en ny bekantskap. Jag gillade läget, hon var störtskön. Ska försöka få tummen ur så småningom och ta en fika känner jag. Det har varit allt för berbfritt i mitt liv det senaste. En berb skulle verkligen krydda upp tillvaron.

Jaja... det ringer fortfarnade inte och nu är det väl dags att gå hem och läsa snart. Har fortfarande inte köpt några julklappar och ångesten över stressig julhandel är total. Men jag skjuter på det en dag till. Vill inte ut och trängas bland renar, tomtar och våldsamt motiverade pensionärer.

Ett julbord jag missade

Respekt var ett jävla hak. Synd på så bra musik att det mest är massa kostymnissar i dressman kostymer som går dit. Synd på att de inte slänger ut dom efter julbordet är färdig ätit. Synd på att folk som verkar helt ok aldrig kan släppa garden.

Kvällen kan sammanfattas med tre ord. Vilja, maktlöshet och malplacerad. Gillar det inte...

Musik och julpyssel i grytet

Nu har jag slagit upp portarna till mitt gryt två dagar i rad. Det är fint det, för jag har inte haft så mycket folk här hemma på ett tag. Det har varit alldeles för stökigt här hemma och jag har inte orkat/haft tid att göra något åt det. Och när jag säger stökigt så menar jag äckligt stökigt. Men jag rensade bort det värsta för några dagar sedan så nu kan vännerna komma hit igen.

Julbak var på tapeten igår när påven, sancho, våfflan, castro och benke var här. Dessutom skulle jag göra en kladdkaka för att charma tanterna på jobbet med (min tur att baka till torsdagsfikan). Mycket pyssel och lite julmusik. Tyvärr upptäckte jag att det var riktigt lurigt att baka kladdkaka med allt för små ägg. Den blev alldeles för kladdig. Men som tur var så ställde vännerna upp på att jag kunde ta med ett gäng av dom snitsiga mozartkugeln som vi (eller nja... framför allt choklad-kännaren castro) gjorde. Tanterna blev alldeles till sig och spred lovord över mina och mina kamraters färdigheter hela eftermiddagen.

Agge var precis här och vi har haft en skön spisa musik kväll tillsammans. Han bjöd på lite konjak till kaffet och det säger man minsann inte nej till. Nu fick han med sig två dvdskivor hem med film och musik. Fint att göra sina vänner lite glada.

För övrigt vill även jag basunera ut att Sancho har agnat kroken och är redo att håva in. Eller jag vet inte om det kanske snarare är han som är fisken som fastnat i fiskarens nät. Jaja jag är avis, men glad för min gamle vapendragare.

Spelkväll

Jag försöker stå emot lusten att censurera mig själv för första gången här. Alltså att gå in och klippa. Det där jag skrev när jag kom hem igår var väl sådär... Nåja. Ibland får vi ju alla sådana där attacker och det är väl inget att hymla om. Men jag får lägga ner det där jävla hippiesnacket om stora famnen.

Igår hemma hos agge och maria var det spelkväll. Någon bisarr form av poker, lite geni och lite perversa förslag på filmtitlar i det nya rapparkalja. Vi gjorde verkligen vårt bästa för att chocka varandra men jag undrar om det går att chokera sina vänner med sådana sex skämt. Tror inte det. Inte dom här vännerna i varje fall. Bättre var i så fall kortleken med nakna manliga porrmodeller som poserade (i mitt tycke) inte allt för erotiska positioner.

Känner att jag måste försöka minimera alla saker som riskerar ångesten. Ta tag i hemmet och äntligen få ordning här hemma, bli färdig med den jävla uppsatsen och börja träna igen. Men berget är så högt just nu så att det är svårt att ens börja bestiga det. Fan, måste hitta något som sätter sprätt på endorfinerna lite. Har varit lite sparsmakat på den fronten på sistone...

Mörkröda ögon

Men va fan!

Ok klockan är mitt i natten och jag känner mig ensamare än vanligt. Har precis bett Sancho att namedroppa lite schysst musik för att drömma bort en stund. Jag vet inte, men det är ändå som om det vore dags att dra här i från en stund. Saknar gamla måbrakänslor stunder men jag vet att de egentligen är mest illusioner av en värld i rosa sockervadd som egentligen är imaginär. Men jag gillar imaginära minnen. Dom får mig att sträva efter något ouppnåligt och drömlikt.

På tal om drömlika bilder så drömmer jag fortfarande om att omfamna hela världen i en ända stor kram. Det är så det är ibland.

Odjuret får kicken

I torsdags samlades hela personalstyrkan på företaget med det blå paraplyet på en och samma gång. I och med att dom inte har något rum där vi alla får plats samtidigt så fick vi istället fösa in oss i försäkringskassans gympahall. Det luktade verkligen mellanstadiegymnastiklektion med sura skor och en hint av axe marin. Charmigt värre. Nåväl anledning till detta möte var att man minsann skulle presentera resultatet av organisationsprojektet som det så vackert heter. Läs istället en stor kamp mellan de två kundtjänst kontoren i Sundsvall och Göteborg om vilka som ska få de framtida jobben. Vår lilla chef som är ca 1,50 lång sträckte på sig ochs sa att Sundsvall kommer minsann få det mesta. Inga fastanställda får gå men inga av de som nu är vikarier kan få någon vidare anställning hos oss. Visst låter det bra, men till saken hör att 40 av ca 250 anställda är vikarier. Och jag är en av dom.

Så nu är jag ute och spejar efter nytt arbete igen. Förmodligen kan jag vara kvar på mitt jobb till sista april men det är väl lika bra att sätta igång. Idag sökte jag ett jobb i knallestaden som ungdomssamordnare. Ett jobb klippt och skuret för en gammalmodig yngling med moderna ideal.

Dessutom har jag varit och shoppat loss en massa på Ikea. Odjuret vill få ordning på sitt gryt så jag tog och köpte massa lådor och grejer för att ha prylar och kläder i. Fin fint. Men det är så segt det där med att få ihop mina Ikea prylar. Jag skruvar och pusslar lite då och då men jag måste först städa ordentligt för att allt som ska gå in i lådorna ska vara på rätt plats från början.
Pust...