Dagen jag slutade städa

För ett par år sedan såg jag alltid till att det var städat och fint innan jag gick hemifrån när jag skulle ut på krogen i hopp om att någon skön donna skulle få för sig att följa med mig hem. Jag var fortfarande på jakt efter kärleken i mitt liv och fortfarande naiv nog att tro att jag skulle hitta henne på någon av Göteborgs dansgolv. Men för ett par år sedan slutade jag att putsa mitt gryt innan jag gick ut och svängde mina lurviga.

Nu för tiden så lämnar jag mitt gryt i sitt vanliga kaos. Det finns ingen poäng ändå. Jag vet inte hur man raggar och krogen föder inga erotiska känslor hos mig ändå. För det mesta tycker jag att det är för stökigt, för ungt, för obekymmrat för att engagera. Jag har förstått att jag måste anstränga mig för att passa bättre in i de normer som finns för att träffas och få tycke att uppstå. Jag ger det allt för sällan ens en rimlig chans.

Ikväll städade jag åtminstone min toalett i hopp om att det skulle ge förnyad kraft. Men istället fastnade jag, Påven och Tudjman i någon slags metadiskussion om religon kontra filosofi så vi han aldrig ut innan stängning. Det gör inget. Jag var aldrig speciellt sugen ändå.

Jag är sjuk och ynklig. Låg hemma hela dagen igår trots att blejden lockade med att göra skön musik. Jag kände att ett sandpapper hade varit och lekt i halsen under natten så det fick bli pass. Dock funkar det bara att ligga instängd i regnet en dag, så när solen väl till sist tittade fram i morses så fick jag för mig att gå ut och ta en fika med påven. 2 minuter efter att jag börjat traska iväg så bestämmer sig plötsligt gud för att pissa på mig. Det vräker ner och jag blir blöt ända in på skinnet.

Nu stannar jag inne och badar och bakar olivbröd istället. Ska inte försöka mig på några fler äventyr om jag inte tvingas till det.

Vardag

Det finns dagar som för alltid fastnar i ens minne. Det känns som om jag precis kommit hem från en hel vecka fylld med dem. Jag har gått omkring här i min lägenhet och känt mig varm men även lite sorgsen ända sedan jag kom hem i lördags kväll. Att sakta vakna till liv i en säng och höra hur dom kära vännerna pysslar i köket på nedervåningen väcker en skön måbrakänsla och sprider en värme i hela kroppen. Jag känner den fortfarande starkt i kroppen men vill och längtar också efter att känna den mer intensivt.

Nu är jag tillbaka i vardagen igen och sitter här i mitt sunkiga gryt och lyssnar på soft musik och tittar när det regnar utanför. Jag längtar bort härifrån just nu. Känner mig lite ensam och melankolisk. Jag vet vad jag vill ha men hon är långt borta och utom räckhåll.

Det är lätt att lura sig själv ibland att allt alltid kan fortsätta så här. Den ena dagen kommer att läggas till den andra och livet kommer alltid vara så här alldagligt men behagligt. Det jag långsamt börjar förstå är att det kanske finns ett alternativ. Kanske inte lika behagligt till en början men det är nog en väg jag måste in på om jag vill behålla hälsan. Jag saknar en varm andedräkt, leende ögon, en naturlig beröring, en vit tandrad. Du finns i min dröm och jag i din bok.

Nu är det nya tag som gäller

Vilken vecka jag har haft. Kanske bland det vackraste jag varit med om. Massor med kärlek samlat i ett hus i sju dagar. Jag känner mig fylld med kärlek. Detta ska jag leva på länge.

Varför är det så svårt att motstå att göra en pussmun till sig själv i spegeln när man skaffat mustasch?