Relationsråd

Några tips hur man bäst får en byråkrat på fall:

1. Ta med dig fullständiga och korrekta handlingar (gärna videmerade) på första daten.
2. Klä dig i vackert grått, kanske med någon beige eller brun detalj.
3. Smyg lätt och ledigt in citat ur kommunallagen eller lagen om offentlig upphandling i konversationen.
4. Kräv lång betänketid, gärna med en tillhörande utredning, innan beslut tas om vad man ska äta/vilken bio man ska se/var man ska gå på promenad eller vad man nu vill göra på sin träff.
   
5. Se upprörd och bevärad ut om någon form av spontanitet skulle uppstå.
6. Släng dig med roliga historier ur bibeln "Byråkrater berättar"
   
7. När kvällen är slut, fråga om hon/han inte vill komma upp och öva stämpelteknik.
   

Oi! Please feed the beast!

Tillbaka efter ett socialt expriment som jag känner att jag nog kan sammanfatta som lyckat. Ida sa att det är minsann dags att odjuret försöker på det där med att träffa några andra än dom som du bytte kastisar med på mellanstadiet. Sakt och gjort, jag gav mig iväg på baluns hos störtsköna Mattias som jag minsann diggar. Skönare garv hittar man nog inte hitom mississippi. Respekt.

Massor med sköna vibbar. Norrköping har helt plötsligt seglat upp som aspirant på vänortsprojektet (nu hajjar inte ni utomstående vad jag dillarr om men jag får ta och förklara en annan gång...) Jajaja, vi enades i varje fall att vi ska börja våra kollektiva relationssökarutövande med en musikfrågesport. Egentligen låter ju det jävligt nördigt och kanske lite gej, men vem vet, det kanske kan utvecklas till skogspromenader och återskapande av historiska fältslag på sikt. Umgänge på ett djupare plan alltså. Dessutom fick jag träffa en till Anna som jag gärna får vara med gänget och byta kastisar framöver. Kvällen gick så fort och minsann tror jag att det var gött. Det är fint att känna att man lever igen och att tungan är lika len och väloljad som hjulen på en gammal dockvagn.

Har precis putsat betarna och ska nu lägga borsten rätt och krypa till kojs. Natt natt alla där ute.

Ett sprinterlopp ur sängen

Hurra!

Jag vaknade kvick som en 1500-meters löpare med löparskorna på idag. Det verkar som om det där jag hört talas om som heter dygnsrytm också börjar hitta hem till odjurets gryt. Oh, det e så gött!

Micke han är en fin parvel, även när han har elaka combat-kläder på sig. En öl, en kram och lite fint snack gör att livet känns värt att leva även en kall mörk måndag. Det finns även andra saker som är bra. Här är topp tre listan över andra saker som är bra just nu. Stabilt. Här är den:

1. Kompismössan (alltid nummer ett)
2. Vita Huset på måndagar
3. Vårlökar
   

Till henne som en gång var mitt allt

Idag önskar jag att du var här igen. Så att jag kunde ge dig en kram och säga att allt blev ju bra. För det tror jag säkert att det är även om jag inte har en aning längre. Det händer inte så ofta men när jag tänker på dig så saknar jag dig fortfarande. Jag skulle vilja att du hade en plats i mitt liv fortfarande, men inte samma plats som då. Jag saknar din ärlighet och dina kritiska kommentarer. Yrvädret som ställde allt på sin spets. Men jag saknar också dina varma ögon och omtänksamma tankar. Även om jag inte alltid förstod det då så satte du nästan aldrig dig själv i första rummet. Dina medmänniskor kom alltid först.

Jag tror aldrig du förstod vad det var som jag faktiskt älskade. Det komplexa, det omtänksamma och det genuina. Du fick mig att förstå sidor av livet som jag tidigare alltid blundat för. Du fick mig att inse att allas vardag inte ser likadan ut som min egen. Du gav mig chansen att förstå att min egen vardag inte alltid var den jag valt själv. Du fick mig att växa några meter till.

Om jag aldrig hade träffat dig hade jag aldrig varit den jag är idag. Visst var det ofta smärtsamt men resultatet var värt det. Jag vårdar dom ljusa minnena ömt och försöker censurera dom mörka, men allt har jag tagit med mig. Jag trivs med mig själv idag och jag hoppas att även du gör det på ditt håll.

You always were the one
To make us stand out in a crowd
Though every once upon a while
Your head was in the cloud
There's nothing you could never do
To ever let me down
And remember that I'll always love you

Håkan, jag tror egentligen att du var rätt så fin

Det var en vacker höstdag och löven brann på björkarnas grenar på kyrkbacken. Kyrkan var full av ljus och längst fram vid altaret stod en kista i ljust trä. Alla var där för att ta farväl till Håkan.

Vi har firat så många jular ihop. Under de där åren när barndom övergår till tonår var jag ofta och lekte utanför din farstutrapp. Jag minns knappt att du sa ett ord. Du satt nästan alltid tyst och iaktog oss andra som var i full gång. Med dig hade du en enorm respekt av ett hårt liv bland åkrar och fält. Jag vet inte vad det var som gjorde att jag aldrig kom för att prata med dig. Jag visste väl inte var jag skulle börja egentligen. Men jag tyckte om ditt lugn. Jag tyckte om att du stilla avvaktade och betraktade oss andra. Håkan, jag lärde aldrig känna dig, men egentligen tror jag att du var rätt så fin. Efter att din fru hade gått bort och kroppen inte hängde med längre så uppstod en del konflikter. Men egentligen var det nog inte så allvarligt. Du var en av de få band som jag hade kvar till en generation som upplevt krig och svält. Jag tog aldrig chansen att höra dina historier och det ångrar jag nu. Men du var ju aldrig någon historieberättare.

Men för helvete ser du inte att jag brinner?

Min panna är het som en tonårsrumpa på varma klippan. Det här håller fan inte. Jag måste sova.

Mina krafter har danat och därför har jag inte orkat blogga. Jag kom på vilka det är jag ska peka fingret åt på vägen hem från fikan/ölen med benke, påven, greken och blejden. Det är dom jävla morgonmäniskornas fel. Det är dom som drar ner mig i skiten. Inte nog med att de tvingar mig att lägga om mina badvanor så jag tvingas dricka kaffe, bada och äta gröt i badet så tidigt som vid sjusnåret. Dessutom ska de promt envisas med att äta lunch redan kl 11. Jag menar, vilken vettig filur med två tassar och lika många ben äter sitt andra mål mat för dagen redan innan kl slagit tolv????

Jävla svenska vanor, jävla luther. Jag ska söka upp honom och minsann säga ett och annat. Men jag vet, det var ju faktiskt inte luther som gjorde fel. Han var ju egentligen go, vad än ryktet säger. Ville ju ha en spätta och tyckte att kyrkan var ding-dong och så. Precis som jag. Egentligen är jag kanske luther. Fast utan någon tro. Luther innan han spikade upp sina teser och hittade sin egen sanning.

Min sanning är gömd bland stämplar och blanketter, men också bakom fnitter och varma ögon.

Veckans namn I

Veckans namn är än så länge Pille-Mai

Och nu en liten skön dans ---->