Att tala med en hund

Jag har varit trött hela dagen men nu när det var dags att sova är det som förgjort igen. Förjävligt.
Sitter och lyssnar på pimmes nya platta. Fanfanfan har ju sågats på massa ställen och tydligen är det inte riktigt lika tufft längre när Thåström spelar aukustiskt och sjunger om gamla tider. Men jag kan känna igen mig. Kanske även han minns tillbaka på samma sätt som jag. Ett skönt vemod som värmer och inte gör ont. Förr ville han ju inte snacka om gamla punktiden men nu har han till och med skrivit en låt om det. Nostalgikern lever även hos den gamla hjälten. Skivan kanske inte kommer skriva in sig i historien men texterna träffar någon nerv hos mig ändå.

Jag börjar bli allt mer övertygad att jag är en av alla dom där som kommer sitta med ett glas rött en sen höstkväll om sisodär 13 år och lyssna på Eva Dahlgren och lägga ögonbrynen i kors och tänka att visst var det härlig när man var så där ung, galen och fri. Jag börjar förstå att det här nostalgiska draget som jag har faktiskt är ganska djupt rotat och bör åtgärdas och kvävas omgående om det inte kommer att få blomstra helt utan struktur eller kontroll.

Satt länge på jobbet idag och gick iväg och träffade Ida som precis kommit hem från ett Uganda i kaos. Polisen hade tydligen skjutit skarpt mot demonstranter som inte ville betala ännu högre avgifter för att skriva sina tentor. Har inte hört ett knyst om det på nyhetern här hemma, istället har viktiga nyheter som att Anitra bjöd på fest och underhållning under allahelgonahelgen dominerat tidningarna. Jag blir så trött...

Själv ville jag bara dra upp dragkedjan och sluta in mig i min puppa under vagnturen på vägen hem på. Så trött. Men när jag väl klev av ville jag ändå inte gå hem riktigt än. Istället tog jag en liten promenad upp till dammen på andra sidan vagnhållplatsen. En kvällsciggarett på en frusen parkbänk och lite meditation är fint. Men jag blev avbruten av en ensam hund. En labrador kom fram och nosade på mig. Jag vet inte var han kom ifrån. Men han stannade kvar en stund och jag rökte en cigarett till. Han var fin, och på något märkligt sätt gjorde hans sällskap mig alldeles upprymd.

Jag minns för många år sedan när jag och Sancho snackade om att vi skulle börja titta lite mer efter det naturligt vackra som kan förgylla en hel dag om man bara tillåter sig själv att ta in det. Ett äldre par som bara med sin närhet bekräftar varandra, två duvor på en gren tätt ihop, jag minns inte allt vad det var som vi pratade om då. Hunden idag påminde mig om det där.

Jag ska lyfta blicken igen och ta in det som gör världen lite vackrare än vad den är på ytan.

Mental träning

Det svenska svårmodet kan packa ihop och gå hem.

Idag är jag oförklarligt nöjd med tillvaron trots att det mesta är upp och ner. Sedan jag kom hem från jobbet har jag stått framför spegeln och övat lite olika moves. Jag har redan döpt dom till passande namn, så som ankomststämpeln, dokumentskåpet och papperstrimmlarn. Kanske borde man lansera det som en konkurent till österländska må-bra-övningar som yoga och tai-chi. Sedan är det bara att organisera sig och sitta på grå betong i duggregnet iförd en snygg beige eller grå trenchcoat och desperat försöka värva medlemar som lovas förtur i alla telefonköer och snabbare handläggning.

Förmodligen kommer överhögheten gå emot oss (d.v.s. kommunförbundet, socialstyrelsen , statens anvarsnämnd och stängselnämnden), men genom denna mentala träning kanske vi kan samla kraft för en mastodontutredning som visar att de faktiskt har fel. Ankomststämpeln, dokumentskåpet och papperstrimmlaren är bara dom första stegen i rörelse som kommer få rikets, eller till och med världens, befolkning att ha en fläckfri mental hälsa.

Bilden hittade jag här

Odjuret - lavendelpojken

Tjoho!

Humöret är på topp efter en timma i ett fint lavendeldoftande bad, massa sköna femtitalstjejer på stereon och lite rödvin. Har varit lite kulturell idag och tittade in på Humanistdagarna på UB och fick en grand tour av deras slutna magasin. Det var rätt kul faktiskt. Efter det gick jag omkring och strosade på stan i väntan på att agge och maria skulle bli färdig med sin shopping. Idag kändes höstvädret bra. Det var bara mysigt att det var lite ruggigt ute. Jag försökte gå gator som jag inte gått på länge och bara gå in i affärer där jag aldrig varit förut (eller ja, åtminstone var det väldigt länge sedan jag var där...). Dagen lärdommar kan listas som följande:

1. Göteborg hade en gång i tiden en linbana som gick från Johanneberg till Liseberg (varför la man ner den???)
2. Det funkar att sitta och ta en lugn öl på Uppåt Framåt en lördagseftermiddag.
3. Badbomber och goa tvålar är fina grejer.
4. Det finns ett fik på Magasinsgatan som kvalar in på topp 10 i Göteborg.
5. Jag träffar Agge och Maria på tok för sällan.
   

Nu bär det snart av på fest med massa sköna arkitektstudenter. Våfflans kamrater bjuder in. Sedan bär det av på svartklubb. Hoppas jag ser massa suspekta filurer med konstiga dialekter.

Johnnie boy

Gäsp

Någon gång ska jag skaffa mig en John Blund dräkt. Sedan ska jag montera speglar i taket och titta på mig själv så fort jag har svårt att sova.



Så det så.

Jag vill inte vara med i din eurodisco-dröm

Neeeeeej, jag ger mig förhelvete! Jag hajjar du gillar eurodisco, är platinablonderad och har allmänt svårt för lite vanlig grannsämja. Det är ok jag ska inte klaga, vissa gillar grejer som jag inte gillar. Men förhelvete, om man nu ska dricka cider och alkoläsk jävligt intensivt för att sedan gå ut och bjuda ut sig på dåliga sidan av avenyn, kan man åtminstone inte göra det till liiiite mer acceptabel disco. Jag menar jag är inte den som spottar på discokulan eller drar mig från att gå på fulställen då och då. Men varför, VARFÖR kan man inte sätta på någon schysst tidigt nittiotal, fin funkdisco, dansant soul eller vad som helst som man faktiskt både kan lyssna på och dansa till??

Så nu har jag lagt ner filmen, skruvade upp KLF på min stereo istället och svepte ett glas vin. Känns lite tryggare och nu är det bara vibrationerna från den eviga basen som hörs nerifrån som stör lite i bakgrunden.

Du, jag tror vi flyr rakt in i solen...

Stolta stad!
Hör nu vad Odjuret förkunnar från den röda stugan högst upp på bergets topp, på kanten av sluttningen. Slå er ner och hör mina budord.

Var goda mot varandra.
Se varandra i ögonen när ni går gatan fram.
Lev i nuet men tänk på framtiden.
Följ era lustar och lär från dem.
Lyssna alltid och försök förstå.
Hälsa på varandra med ett leende.
Dela med er av era hemligheter.

Detta är det jag vill säga nu. Ta det med er när ni går gatan fram.