Kära du

Jag har det ganska bra nu. Det känns som om ljuset kom tillbaka med mig. Eller jag med ljuset. Vet inte vad som var hönan och vad som var ägget, men jag känner att jag är på väg tillbaka. Förlöst. Det är som en ny gryning är här och klockorna står och klämtar i hallen. Jag är full av allegorier.

Jag är också glutenallergiker och en glutenallergiker vet sin plats. Så är det. Jag har länge pratat om att starta en militant glutenallergieker förening och göra slag i saken för att alla ska ha gemensamma förutsättningar. Bränn ner fälten! Jag är radikal i min gubbighet. Men det kommer aldrig att bli handling. Därför vet jag min plats. Min plats som glutenallergiker, lite defekt, inte riktigt som andra.

Jag har drömt mycket skumma drömmar på sistone. Om vänner som det går illa för. Om en kompis som åker fast för snuten. Om att kompis begår självmord på jobbet. I drömmarna har det varit helt odramatiskt och det är det som är det otäcka. Det är inte så ofta som jag minns vad jag drömmer så det hela är lite olustigt.

Men annars är det bra. Jag börjar trivas igen. Det är mycket lättare att gå upp på morgonen och jag börjar trivas med tillvaron. Jag har en ganska bra balans just nu, även om det är väldigt mycket att göra. Människor är fina runt omkring mig, och det känns vackert.

Jag hoppas inte du var orolig. Det var aldrig min menig. Allt känns bra nu.

/ditt odjur