Morgonrutiner

Tacka vet jag soliga eftermiddagar. Det är väl det som känns som räddningen just nu när det är kallt och grått mest hela tiden. Sprickor i molntäcket framåt lunch och blå himmel lagom till eftermiddagskaffet. Jag kan se ut genom stora panoramafönster från mitt skrivbord. Nu när marken färgats vit så faller ljuset vackert över Bohusgatan och Ullevi framåt eftermiddagen när solen börjar gå ner. Det är då man kan lyfta blicken för ett ögonblick och försöka släppa stressen för en liten stund. Koppla bort alla telefoner som ringer. Alla kollegor som vädjande försöker få kunden att förstå att "jag är ledsen men vi måste faktiskt hålla oss till lagen, det är inte vi utan inkomstskattelagen som bestämmer att du inte får återköpa din pensionsförsäkring fastän du är blottställd och hotas att vräkas från din bostad". Alla oroliga tanter som bittert undrar var världen är på väg och varför man inte ens kan få lite tid till att samtala med sin kontorsgranne en liten stund. För bara några sekunder kan man istället titta ut och se en skimmrande solnedgång och en gata i brand.

Mitt kraftdjur har tagit semester och det allt för ofta någon stor klubba slår mig i huvudet ögonblicket efter att jag kommer in genom dörren till grytet efter en dag på jobbet. Den kraft som finns kvar räcker mest till att lägga sig i sängen och ladda ner någon ny film och ligga och slö-titta tills det är dags att somna igen. Sedan samma sak varje morgon igen. Vakna tio i sju, masa sig ur sängen och tappa upp ett bad, äta en tallrik fil och sedan lägga sig och snoosa i badet i en halvtimma. Därefter inse att man är allt för sen (som vanligt), hetsa upp ur badet, klä på mig och springa iväg till jobbet. Apatin är total. Jag längtar efter lite ljus och mer inputs. Jag längtar efter lite mer kraft.

Solid old man

Vaknade för en halvtimma sedan och har legat och bläddrat i en gammal stig claesson bok. Han skriver så vackert. Det går långsamt och sävligt, och det händer så mycket fast med så små ord. Det får en på något sätt att längta till att man blir gammal och söt. Som mannen här till höger. Jag vet inte riktigt var den här fascinationen kommer ifrån, men bilder av gamla ärrade män spelar an på någon nerv hos mig. Det är nog ända sedan jag köpte den cures "staring at the sea" (cd versionen av samlingsplattan "Standing on a beach") på Tower Records vid Piccadilly när jag bodde i London. Vet inte riktigt varför men den där bilden berörde mig. Jag ska nog skaffa något snyggt svartvit foto som jag kan rama in och sätta upp här hemma.

Idag hade jag tänkt att ta mig ut på stan och fika lite och träffa lite folk som jag inte sätt på ett tag. Om jag ska vara lite duktig dessutom så ska jag försöka att plugga lite. Vi får se.

Jag har blivit kallad på intervju till ett riktigt schysst jobb i Borås. Ungdomssamordnare för kommunen. Tanken är att jag ska vara med och leda ett projekt som syftar på att ge ungdomar ökat inflytande i kommunpolitiken men framförallt även större intresse och nyfikenhet för demokratifrågor. Låter riktigt spännande! Så därför borde jag dessutom plugga på lite demokratimodeller och kunna svänga mig med några bra termer om de frågar. Men jag har lite tid på mig, ska inte vara där förrän den 16.

Det som man funderar mest på just nu är väl jobb antar jag. Är sugen på en förändring just nu. Det är nog dags att byta stad lite. Men samtidigt så har det känts lite bättre här i götet på sistone. Frågan är om jag orkar pendla om det skulle bli aktuellt. Jag menar, jag är ju inget morgonodjur direkt... Nepp nu ska jag sätta på lite kaffe och krypa in i min filt framför nyhetsmorgon. Idag ska jag bara njuta av att vara ledig.

Att se någon dö är ju alltid kul

Har inte kunnat sova på hela veckan så idag ringde jag och tog semester från jobbet för att sova igen lite. Det behövdes verkligen.

Idag har jag sprungit runt med det stora förstoringsglaset och en pipa i mungipan. Jag har blivit helt såld på dom engelska deckarna. Har redan kollat in en del gamla Sherlock Holmes filmer men nu har jag laddat burken med Morden i Midsumer. Det var under juldagen som jag återupptäckte det här när jag satt i en mörk sommarstuga tillsammans med föräldrarna och tittade på ett julavsnitt av serien. Det är verkligen mysigt att sitta och gissa vem som är boven i dramat samtidigt som alla är så där engelskt charmiga. Anglofilen i mig får näring. Den stora frågan är om jag ska kolla på langley som börjar på tvåan om tiominuter eller om det blir ett till avsnitt med gänget från Midsomer.

Hello Saferide strömmar ur högtalarna och jag vet inte riktigt. En del är bra, annat mindre bra. Det var ett tag sedan som jag upptäckte något nytt nu. Har inte riktigt orka greja med hela musikprylen. Jag sänker garden och inser att jag faktiskt aldrig kommer bli någon hip kille hur mycket jag än försöker. Jajaja. Jag har ju ändå alltid kämpat i motvind. Men det där med jazz tycker jag är bra nu för tiden och det där med svenska visor kan jag faktiskt inte få nog av heller vad än alla andra säger. Det är ju spännande med öden och sånt och Allan kan verkligen det där om att sjunga med känsla. Nu babblar jag bara och det känns väl fint det med. Det var ju så längesedan man skrev något här så det är ju bra att bara skriva av sig lite. Men nu får det vara nog för nu.