Till henne som en gång var mitt allt

Idag önskar jag att du var här igen. Så att jag kunde ge dig en kram och säga att allt blev ju bra. För det tror jag säkert att det är även om jag inte har en aning längre. Det händer inte så ofta men när jag tänker på dig så saknar jag dig fortfarande. Jag skulle vilja att du hade en plats i mitt liv fortfarande, men inte samma plats som då. Jag saknar din ärlighet och dina kritiska kommentarer. Yrvädret som ställde allt på sin spets. Men jag saknar också dina varma ögon och omtänksamma tankar. Även om jag inte alltid förstod det då så satte du nästan aldrig dig själv i första rummet. Dina medmänniskor kom alltid först.

Jag tror aldrig du förstod vad det var som jag faktiskt älskade. Det komplexa, det omtänksamma och det genuina. Du fick mig att förstå sidor av livet som jag tidigare alltid blundat för. Du fick mig att inse att allas vardag inte ser likadan ut som min egen. Du gav mig chansen att förstå att min egen vardag inte alltid var den jag valt själv. Du fick mig att växa några meter till.

Om jag aldrig hade träffat dig hade jag aldrig varit den jag är idag. Visst var det ofta smärtsamt men resultatet var värt det. Jag vårdar dom ljusa minnena ömt och försöker censurera dom mörka, men allt har jag tagit med mig. Jag trivs med mig själv idag och jag hoppas att även du gör det på ditt håll.

You always were the one
To make us stand out in a crowd
Though every once upon a while
Your head was in the cloud
There's nothing you could never do
To ever let me down
And remember that I'll always love you