Kanske ska man vara tacksam ändå...

Jag har länge stört mig på grannen under. Hon verkar vara en sådär sur typ som inte riktigt förstår det där med god grannsämja. När jag träffar henne i porten så tittar hon nästan alltid bort och om jag har tur så kan hon pressa fram ett hej när jag hälsar på henne. Grunden till min illvillja är att hon har varit uppe och klagat vid de mest underliga tillfällen på att ljudnivån är för hög. 22.45 på en fredagkväll tycker jag åtminstone är svårt att försvara att en tjej i 20-25 års åldern utan barn blir allt för irriterad över. Det är inte ofta jag har fest eller mycket folk hemma. De få gånger som vi är fler än fyra stycken här borde hon väl ändå tåla.

Men det man läser i DN idag gör att man tänker om. Kanske ska jag vara tacksam ändå att hon kommer upp och säger till när hon blir irriterad. Hellre det än att hon går och bygger upp aggressioner! Nej men seriöst. Det här är fördjävligt. Har vi kommit så långt ifrån varandra att man seriöst tror att någon blir nedslagen för att man spelat hög musik? Eller ännu värre har vi kommit så långt ifrån varandra att vi hellre slår ner någon med baseball trä istället för att be honom att sänka? Läskigt är det.