Ta mina händer och lägg dom i dina. Jag kan låtsas vara stor, vuxen och klar om du bara ger mig lite tid. Jag vet att du har övat på den här sången. Jag har hört dig på avstånd.
Blå ögon och starka ben. Jag önskar och behöver få ligga mellan dom. Få lite av din kraft. Bara låna lite för att sedan kunna stå rakryggad igen. Jag har sett solen gå upp för ofta för att känna att den ger någon tröst.
Världen är så stor så stor, lasse lasse liten.
Själv sjunger jag just nu i moll och passar dåligt in med dina handklapp i fyrtakt. Men jag ska anstränga mig, bara du ger mig en chans. Jag har ätit geléhjärtan för att resa mig och bara för ikväll ska jag försöka se in i dina ögon. Jag vill vara barn i dina armar, jag vill vara vuxen i din blick.
Världen är så stor så stor, jag bara önskar att den var liten.
Kaffet rinner ut i mina ådror och ger mig kraft att försöka resa mig igen. Men det försvinner lika fort som det börjar. Jag börjar svettas och sluter mig igen.
Världen är så stor så stor, men jag förblir alltid lasse - lasse, lasse liten.
söndag, maj 27, 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
det är sent.
jag ska lägga mig nu.
men jag ville säga det.
att dina ögon är vackra.
ditt skratt får hjärtat att dunka lugnare och lättare.
du betyder mer än du tror.
mer än du vet.
precis så.
Skicka en kommentar