Odjurets valbekännelse

Sitter här och letar efter musik som ska förgylla den tidiga kvällen. Brödet står och jäser och jag sitter mest och väntar på valresultatet med spänning. Gillar att det är så här jämt, det ökar spänningen. Visst leder borgarna i alla mätningar, men jag tycker att när det väl kommer till kritan brukar s få betydligt mer röster än vad dom där opinionsundersökningsbolagen brukar kunna läsa i sin kaffesump.

Jag har haft svårt för att inte bli förbannad när man lyssnat på debatterna. Det som gör mig mest irriterad är när de talar om frågor där kompetensen inte ens ligger på regeringsnivå eller riksdagsnivå. Det finns en stor förvirring vad som riksdagen faktiskt har rätt att besluta. De flesta politiska beslut som berör oss i vardagen fattas faktiskt på kommunal nivå. Förutsättningarna bestäms visserligen oftast i Bryssel och Stockholm men Sverige har i ett internationellt perspektivt mycket stort kommunalt självstyre och ansvaret för hur det ser ut inom t.ex vården eller skolan ligger främst på kommunens eller landstingets axlar.

Jag blir också irriterad på att EU politiken har varit en ickefråga hela den här valrörelsen. Sverige kommer att vara ordförandeland under nästa mandatperiod. Vad vill vi åstadkomma under det halvåret? Sossarna sitter i den partigrupp i europaparlamentet som hårdast (tillsammans med liberalerna) driver utvecklingen inom EU mot en federation snarare än mellanstatligt samarbete. Hur många svenskar vet om det? Ungefär två tredjedelar av den lagstiftning som beslutas i riksdagen härstämmar från beslut i EU. Så är det idag, makten har redan flyttat till Bryssel.

Och jag tycker att det är helt rätt. Vi har det grymt bra i Sverige och vi har råd att hjälpa våra vänner långt mycket mer än vad vi gör idag. Visst finns det problem här också, riktiga problem. Det finns folk som svälter i Sverige, det finns allt för många som inte har tak över huvudet för natten, det finns dom som hamnar mellan systemen och dom som samhället vänder ryggen. Detta är frågor som måste tas på allvar, men lösningen är inte att bygga ännu större och ännu mer komplexa system. Lösningen på dessa problem ryms helt enkelt inte inom centralstyrda åtgärder utan måste komma underifrån, tillsammans med dom som är utsatta (om det är möjligt) eller i vart fall med dom som känner till varje individs bakgrund och förutsättningar att komma ur sin knipa. Vi måste bygga en individanpassad och inte generell välfärd.

Men glöm inte de problem som finns utanför Sverige och som vi faktiskt med direkt inflytatande kan påverka. Titta på de homosexuellas rättigheter i Litauen, romers möjligheter i Slovakien, fattigdomen på landsbygden i Lettland, förutsättningarna för inflytande som en bulgarisk 20 årig tjej har eller varför inte miljörföroreningarna i Polen. Genom EU har vi en möjlighet att stärka demokratin i de gamla östländerna, ställa krav på och påverka så att lokala och regionala församlingar får reell makt. Vi har möjligheten att utöva påtryckningar på franska bönder så att de inte bidrar till europeiska tullmurar och dumpade priser på europeiskt spannmål i tredje världen (som i förlängningen leder till fattigdom och svält). Genom EU kan vi utöka det samarbete för demokrati som redan finns i medelhavsregionen. Genom EU kan vi sätta press på USA så att de kan sätta mänskliga rättigheter i första rummet, före kapitalismen. Hur kan jag rösta på ett parti vars slogan är "alla ska med" när man samtidigt sätter stopp för en EU-budget som skulle kunnat fungera som en slags marshall-hjälp till de tio senaste medlemmarna i det europeiska samarbetet. Är det bara alla svenskar som ska med Göran?

Sverige kan aldrig få samma genomslagskraft i någon av dessa frågor på egen hand. Visst, ibland måste vi kompromissa. Visst, vi är ett relativt litet land i EU och vårt inflytande är begränsat. Men vi är inte ensamma om att vara ett litet land i europasammarbetet. EU med 25 medlemsländer är ett helt annat EU än ett EU med 15 medelmsstater. Möjligheten till inflytande har ökat betydligt för de mindre länderna och framförallt har Frankrike och Tysklands särställning urholkats. Sverige har ett opropertioneligt stort inflytande i EU sett till sin storlek och det ska vi utnyttja.

Sverige är ett såpass litet land att det är svårt att ensam kunna stå emot multinationella bolag och marknadsintressen som spottar på var kvinnas eller mans rättigheter. Inom den ekonomiska politiken är det inte längre politikerna som sätter agendan, de kan bara anpassa sig till den. Vi kan bara få de ekonomiska musklerna som krävs i en större gemensam marknad, som måste ställa normativa krav på demokrati och allas lika värde.

Svenska politikers makt har blivit inskränkt men den är fortfarande stark i många, många viktiga samhällsbyggande frågor. Det är fortfarande gängen uppe i rikdsdagshuset, i landstingsförsamlingarna och i alla våra kommunhus som bestämmer förutsättningarna för vilka skyldigheter vi har att se och hjälpa vår nästa. Det är fortfarande de demokratiskt valda som kan avgöra vilka förutsättningar som ska finnas i samhället för att du ska kunna förverkliga dig själv. Det är fortfarande de folkvalda som kan se till att homosexuella par har samma rättigheter som heterosexuella par. Det är fortfarande våra förtroendevalda som kan sätta krav på att ingen diskrimineras på grund av sitt kön. Det är fortfarande våra förtroendevalda som kan göra att vi får en mer human och liberal invandringspolitik. Det är fortfarande våra folkvalda representanter som beslutar vilka resurser som ska ges till skolan. Makten ligger fortfarande kvar hos politikerna i dessa frågor och i många många fler.

Idag fick Maud min röst. Det har varit ett jävligt svårt beslut denna gången, för jag gillar inte henne egentligen. Men c har den tydligaste visionen att beslut ska fattas på rätt nivå i samhället. De har en liberal grundsyn och en tydlig vision för hur man ska kunna få länder inom och utanför Europa, som har en betydligt sämre levnadstandard än vad vi har här i Sverige, på fötterna igen efter år av förtryck. De förstår att stora insatser krävs från det offentliga för att utjämna klyftor inte bara här hemma men även utanför Sverige, men insatser måste ha ett tydligt mål och insatserna måste utvärderas innan man pumpar in mer pengar. De inser att det största hotet mot vår välfärd är att vi håller på att förstöra vår miljö och att det enda sättet att snabbt komma tillrätta med det problemet är att ge ekonomiska insitament för var och en att förändra sitt beteende. Kombinationen av derars federalistiska tänkande, en (numera) tydlig och realistisk europapolitik och en sund marknads(social)liberal politik med miljön i fokus fick mig idag att lägga min röst på det gamla bondeförbundet. Det, och att det är det enda socialliberala partiet som kandiderar till riksdagen i år.

Egentligen är jag fortfarande chockad, när blev jag centerpartist?