Vardag

Det finns dagar som för alltid fastnar i ens minne. Det känns som om jag precis kommit hem från en hel vecka fylld med dem. Jag har gått omkring här i min lägenhet och känt mig varm men även lite sorgsen ända sedan jag kom hem i lördags kväll. Att sakta vakna till liv i en säng och höra hur dom kära vännerna pysslar i köket på nedervåningen väcker en skön måbrakänsla och sprider en värme i hela kroppen. Jag känner den fortfarande starkt i kroppen men vill och längtar också efter att känna den mer intensivt.

Nu är jag tillbaka i vardagen igen och sitter här i mitt sunkiga gryt och lyssnar på soft musik och tittar när det regnar utanför. Jag längtar bort härifrån just nu. Känner mig lite ensam och melankolisk. Jag vet vad jag vill ha men hon är långt borta och utom räckhåll.

Det är lätt att lura sig själv ibland att allt alltid kan fortsätta så här. Den ena dagen kommer att läggas till den andra och livet kommer alltid vara så här alldagligt men behagligt. Det jag långsamt börjar förstå är att det kanske finns ett alternativ. Kanske inte lika behagligt till en början men det är nog en väg jag måste in på om jag vill behålla hälsan. Jag saknar en varm andedräkt, leende ögon, en naturlig beröring, en vit tandrad. Du finns i min dröm och jag i din bok.