Morgonrutiner

Tacka vet jag soliga eftermiddagar. Det är väl det som känns som räddningen just nu när det är kallt och grått mest hela tiden. Sprickor i molntäcket framåt lunch och blå himmel lagom till eftermiddagskaffet. Jag kan se ut genom stora panoramafönster från mitt skrivbord. Nu när marken färgats vit så faller ljuset vackert över Bohusgatan och Ullevi framåt eftermiddagen när solen börjar gå ner. Det är då man kan lyfta blicken för ett ögonblick och försöka släppa stressen för en liten stund. Koppla bort alla telefoner som ringer. Alla kollegor som vädjande försöker få kunden att förstå att "jag är ledsen men vi måste faktiskt hålla oss till lagen, det är inte vi utan inkomstskattelagen som bestämmer att du inte får återköpa din pensionsförsäkring fastän du är blottställd och hotas att vräkas från din bostad". Alla oroliga tanter som bittert undrar var världen är på väg och varför man inte ens kan få lite tid till att samtala med sin kontorsgranne en liten stund. För bara några sekunder kan man istället titta ut och se en skimmrande solnedgång och en gata i brand.

Mitt kraftdjur har tagit semester och det allt för ofta någon stor klubba slår mig i huvudet ögonblicket efter att jag kommer in genom dörren till grytet efter en dag på jobbet. Den kraft som finns kvar räcker mest till att lägga sig i sängen och ladda ner någon ny film och ligga och slö-titta tills det är dags att somna igen. Sedan samma sak varje morgon igen. Vakna tio i sju, masa sig ur sängen och tappa upp ett bad, äta en tallrik fil och sedan lägga sig och snoosa i badet i en halvtimma. Därefter inse att man är allt för sen (som vanligt), hetsa upp ur badet, klä på mig och springa iväg till jobbet. Apatin är total. Jag längtar efter lite ljus och mer inputs. Jag längtar efter lite mer kraft.