Att se någon dö är ju alltid kul

Har inte kunnat sova på hela veckan så idag ringde jag och tog semester från jobbet för att sova igen lite. Det behövdes verkligen.

Idag har jag sprungit runt med det stora förstoringsglaset och en pipa i mungipan. Jag har blivit helt såld på dom engelska deckarna. Har redan kollat in en del gamla Sherlock Holmes filmer men nu har jag laddat burken med Morden i Midsumer. Det var under juldagen som jag återupptäckte det här när jag satt i en mörk sommarstuga tillsammans med föräldrarna och tittade på ett julavsnitt av serien. Det är verkligen mysigt att sitta och gissa vem som är boven i dramat samtidigt som alla är så där engelskt charmiga. Anglofilen i mig får näring. Den stora frågan är om jag ska kolla på langley som börjar på tvåan om tiominuter eller om det blir ett till avsnitt med gänget från Midsomer.

Hello Saferide strömmar ur högtalarna och jag vet inte riktigt. En del är bra, annat mindre bra. Det var ett tag sedan som jag upptäckte något nytt nu. Har inte riktigt orka greja med hela musikprylen. Jag sänker garden och inser att jag faktiskt aldrig kommer bli någon hip kille hur mycket jag än försöker. Jajaja. Jag har ju ändå alltid kämpat i motvind. Men det där med jazz tycker jag är bra nu för tiden och det där med svenska visor kan jag faktiskt inte få nog av heller vad än alla andra säger. Det är ju spännande med öden och sånt och Allan kan verkligen det där om att sjunga med känsla. Nu babblar jag bara och det känns väl fint det med. Det var ju så längesedan man skrev något här så det är ju bra att bara skriva av sig lite. Men nu får det vara nog för nu.