En påhälsning från det som var

Ge mig tankar att fylla på. Tankar om en helt annan tid. Jag vill slå in pin-koden. Jag vill förverkliga mig själv. Ge mig drömmar som passar in där mina minnen lämnat luckor. Jag vill inte hitta nya vägar. Om jag bara utforskar dom gamla lite till kanske jag kan hitta stigen som leder hem igen. Den gamla välkända stigen bortom nya influenser. Det är den välkända trygga vägen som jag vill ta hem igen.

Visst känns det ensamt på toppen ibland....

Ibland kan det vara skönt att prata med någon annan som har vandrat på samma stig. Ibland måste man jämföra ens intryck av rådjuret som stod och stirrade, paralyserad, rakt in i våra ögon, framför oss. Två äventyr med samma utgång. Två upplevelser men ändå samma. En historia som binder samman två olika öden.

Lägg ner

Jag är så trött på att älta. Trött på att sätta ord på känslor som egentligen bara är kontruerade. Upplevda i en annan tid. Av en helt annan person. Det är ändå inte verkligt. Men ibland kan jag inte hjälpa det. Ibland när man ser en bild från det som var så kan man inte undgå att hälsa på det gamla. Titta in och tänka - det där var ju ändå rätt ok ändå. Men jag vet att jag ljuger för mig själv. Jag suddar ut det som man inte orkar tänka på. Bittra minnen blir sockersöta. Svart blir skimrande rosa, och själv känner jag mig mest beige.