Åkrar och himmel

"Du var väl som barn var mest: Du var glad"

Jag vet inte vad det är i den textraden som gör mig alldeles varm inombords. Det slår aldrig fel. Björns Vänner har skrivit låten Åkrar och Himmel som är någon slags vacker berättelse om en förvirrads pojke resa genom livet. Från barndom till nyvunnen vuxendom. Texten är vacker i sin platthet och sin enkelhet.

Visst var jag glad som liten. Väldigt glad. Visst är jag glad även nu för tiden. Skrattar för det mesta utan att ens veta om det. Men det är inte alltid samma sak. När jag umgås med min brorson Adam kan jag ibland bli avundsjuk för hans entusiasm kring det mest triviala. En skinkmacka, några hallon på en buske. Visst fan vet jag att det inte går att vara lika enstusiastisk när världen runt omkring en blir mindre och man inte lika ofta gör nya upptäckter. Men jag ville bli 2000-talets Peter Pan. Jag ville kunna fortsätta flyga och aldrig bli vuxen. Men även det förändras.

I tisdags åkte jag till Borås för att träffa Vesslan och känna lite på barndomsstaden. Efter att suttit och hängt ett tag gick vi till Rådhusterrassen där det på tisdagar är halva priset på ölen. Kalle hade med sig en kompis som jag satt och snackade med nästan hela kvällen. När hon skulle gå sken hon upp och sa:

-Du har ett sånt otroligt skratt. Du skrattar ju hela tiden när du pratar!

Så visst skrattar jag fortfarande, även om jag själv inte alltid vet om det.

När jag sedan vaknade 20 år senare satt jag och stirrade på åkrar och himmel och jag tänkte att "visst var det där lite viktigt en gång. Det är ändå ett kort liv för att vara så långt"