Kebabångest

Usch, har fallit ner i gropen igen.

Dagen började fint. Jag lyckades sova ut riktigt fin efter inte allt för mycket sömn i helgen. Stolt och nöjd satte jag igång datorn med en kaffekopp i handen och började skriva på Uppsatsen. Allt gick som smort fram till lunch.

Men när odjuret ska äta lunch så går det ofta fel.

I samma röda hus på toppen av berget, vid kanten av sluttningen, där grytet är beläget finns det också en affär som sedan några år tillbaka också har blivit pizzeria och kebaberia. Personalen som arbetar där är sådana där riktigt charmiga närbutikssnubbar. Du vet sådana där som hela dagen har två minuterssamtal med sina kunder men fortfarande orkar vara lika entusiastiska. Ganska snart efter dom tog över affären så började dom även med pizzabakandet och kebablagandet. Fint tyckte jag som verkligen är en skräpmatsjunkie. Problemen började dock i höstas när dom inledde en drive där man fick en stor kebabtallrik samt en dricka för det humana priset 45:- Detta resulterade i att jag på lite drygt ett halvår gick upp 15 kg (från en inte helt acceptabel grundnivå...) och min fysik och kondition gick i spillror.

Det är nu någon månad sedan dom slutade med dom billiga priserna. Därför äter jag inte där lika ofta. Jag har märkt på sistone att jag mått bättre när jag ätit bättre. Men idag föll jag alltså tillbaka ner i träsket igen och resultatet har blivit att jag varit däckad hela eftermiddagen. Jag tror det börjar bli dags att lova sig själv att aldrig äta där igen - igen.