Odjurets logg

Mail

2009-02-15T14:37:00.001+01:00

Fick ett spännande mail. Det är ju så att man blir sugen på att svara...

I have the feeling that this piece of mail will reach you in a better healthy . While searching through your profile. www.spraydate.se, I decided to contact you. I believe and also have the feeling that in todays world, neither race, nationality nor religion will any longer posse a barrier to male relationships.And i also believe that age has nothing to do with true and real love relationship.My name is Miss Grace,Nelson my spirit tell me to write to you,I want you to feel free and get back to me because i am harmless,i believe in destiny and i also believe that knowing you will bring love,peace,blessing to both of us.I will also like to know you the more, i want you to contact me with my email address so that i can send to you my picture for you to know whom l am.Here is my email address as below
I believe we can move from here.I am waiting for your mail to my email address .I am a good person with love,caring,trust Worthy,truthful and honesty.(Remember that the distance or color does not matter but love matters allot in life).What i believe is love and honest, Although, we do not know each other well but I will really like to have you as a friend or pen pal if that is better for you.I am a single lady,While I hope to hear from you soon,This will give us the opportunity of knowing each other better and be able to understand ourselves more.
May God bless you as I wait to hear from you soon.
From Grace

En tidsmarkör

2009-02-05T22:40:00.004+01:00

Sitter och slösurfar på nätet och får syn på en artikel om att en gammal tillflyktsort och hang-out tar ner skylten.

Jag hängde mycket på stan när jag var sådär elva-tolv år. Efter plugget gick jag ner och kolla lite i affärer, kanske kilade jag in på Confetti om jag hade några pengar. Oftast slog jag dank medan jag väntade på någon piaonolektion eller någon annan grej som jag skulle iväg på bara någon timma efter plugget.

Det bästa stället där man kunde slå ihjäl lite tid var Skivspegeln. Det gick att gå länge runt och bläddra i skivbackarna och sukta lite efter singlarna. Det bästa var ändå att efter väl ha valt ut de skivor som jag ville lyssna på vid just det tillfället glida fram till disken och sätta sig på den väl insuttna barstolen och lyssna på nya låtar som långsamt, långsamt fick mig att forma min musiksmak. Mina föräldrars senaste köpta skiva (klassiskt undantaget) var Arrival med Abba så jag var utsvulten på musikinfluenser från dem. Storestorebror och litemindrestorebror hade format sin smak under tiden där det där med musik delades in i, mer eller mindre, två fack. Synthare eller Hårdrockare. Jag förstod aldrig riktigt det där och hade svårt att ta till mig musiken.

Därför var Skivspegeln idealisk. Har fanns det allting att välja på och jag kunde långsamt lyssna mig igenom allt från Dr Alban, Michael Jacksson, Culture Beat, Nirvana, Scorpions (digga inledningen och fyrverkerierna i det här klippet) och Kriss Kross. Helt underbar musik för en 12-åring. Den största favoriten var Roxette. Anledningen till det var egentligen att min allra första skiva var singeln som jag vann på Skivhjulet på Liseberg. Jag älskade den. Det riviga gitarr-licket i början och de tunga synttrummorna. När väl Joyride kom ut åkte jag hela vägen till Bengans i Göteborg och köpte skivan den första dagen den släpptes. Det var viktigt. I skolan lyssnade alla killarna på Metallica och Guns ´n Roses men jag tyckte bara att det var skrikigt. Inte alls lika melodiöst och smäktande och med känsla som de fina balladerna Listen to your heart eller Fading like a flower.

Efter ett tag började ägarna känna igen mig, nickade igenkännande när jag kom in och kom med någon kommentar när de bytte låt på 33-varvaren eller vände på singeln. Skivspegeln hade tre stora skyltfönster som var fulla med stora affisher på alla de stora stjärnorna som just släppt sin senaste skiva. Efter ett tag tog jag mod till mig och frågade vad som hände med de affisher som de tog ner när de bytte i skylten. Till min stora glädje fick jag veta att det vara bara att fråga så kunde man få dem, men det gällde att vara snabbt ute för att det brukade komma folk och fråga lite då och då. Till min stora glädje innebar detta att jag lyckades få stora affisher från Roxettes skivsläpp Tourism som jag glatt prydde mina väggar med i pojkrummet. Men med åren ändrades smaken lite och mot slutet av mellanstadiet och högstadiet var det istället Di Leva, Bob Marley och Broder Daniel som gällde istället.

Jag fick 40 kr i veckopeng på den här tiden och en 45-varvare kostade 25 när det var som billigast. Jag brukade alltid ta mig god tid, lyssnade på flera olika skivor innan jag bestämde mig för vad jag ville ha. Det gör att jag nu nere i källaren har ett 50 tal singlar som ett tidsdokument från den här tiden. De flesta är väl egentligen skit, men det är svårt att ducka från nostalgin.

Det känns lite sorgligt att de stänger butiken. Mest tycker jag att det är synd att inte kidsen idag har möjligheten att smyga in på skivspegeln och bläddra i cd-ställen snacka lite med Bosse och snaska lite på sin gotte-påse från Confetti och JamJam och lyssna på en låt eller två medan de väntar på bussen eller har en kvart eller två att slå ihjäl.

Den stora kärleken

2008-12-16T02:32:00.001+01:00

Det var länge sedan jag tänkte på det nu. Det där om kärlekar som flytt och tid som har sprungit förbi. Tiden slukar allt. Den biter sig igenom som en våg mot kalksten. Vatten som sakta skapar ett hål, tomrum som likt årsringar visar hur länge jag legat här orörlig. Exponerad.

Det var året borta från den lilla staden som jag hittade den första stora kärleken. Hon bodde i norr och jag i söder. Hon hade inte hittat något hem borta från hemmet och det temporära hos den tjocka starka arbetarklasskvinnan, som rökte för många cigg som hon tände direkt på värmeslingorna i den konstgjorda öppna spisen, hade blivit permanent. Hon sov på en vind utan några element. Det var kallt om vintern. Hon frös och jag älskade när jag kunde vara där och hjälpa till att hålla henne varm.

Vi träffades inte så ofta. Mest var det alla dessa brev, all denna längtan. Jag brukade ringa från en telefonkiosk ett stenkast från där jag bodde. Ibland stod jag där i regnet och byggde på en bild av romans som egentligen inte fanns. Jag byggde på en bild och ställde krav på mig själv som aldrig någonsin skulle kunna bygga bo i något som var verklighet. Verklighetens fula tryne fanns inte plats under den sköld som jag byggt upp. Jag fick sitta och drömma. Jag fick sitta och drömma om att hon kanske drömde på samma sätt där uppe i norr, långt borta från mig. De få stunder vi fick tillsammans var så perfekta, det fanns ingen tid för att det skulle gå fel. Vi hade regisserat allt så väl innan vi träffades så det fanns ingen chans att det skulle gå på något annat sätt.

Det tog slut några dagar innan hon skulle fylla år. Jag hade redan köpt min bussbiljett och mina ömhetsbevis. Den kvällen gick jag runt i cirklar i den lilla parken ett stenkast från hemmet borta från hemmet. Med hög musik i öronen och med cigg efter cigg smög sig insikten långsamt på att något gick sönder för första gången. En oskuld dog och tvivlet på den stora kärleken sjöng sin första sång: aldrig mer kommer det gå att älska lika naivt, hämningslöst och villkorslöst igen.

Bruna ögon i spegeln

2008-04-04T00:50:00.002+02:00

Titta det snöar inte längre. Såren har läkt igen och det är uppåtframåtstorochstark som gäller just nu. En glad skit är den jag är även om de orden sårade så mycket förr. Jag är mer. Jag var mer. Men just nu nöjer jag mig med det. En glad skit. Jag är ensam och ser mig själv i spegeln. Jag kommer alltid leva med mig själv och det skrämmer mig inte längre. Där i spegeln finns min livskamrat och även om det kommer någon och ställer sig jämte så är det du där i spegeln som är med mig var jag än går.
"Goddag herrn, hoppas du haft en bra dag."
"Jo tack, det knallar".

2007-12-21T03:16:00.000+01:00

Finns det något som kan få en att känna sig mer utbytbar än att köpa julklappar till folk som inte ens känner dig?

Jag vet inte men Tom Waits är fin, vinet är gott och boken är bra.

Elexir

2007-12-15T20:21:00.000+01:00

Så var det lite bättre igen. Har sportnördat mig mest hela dagen. Alpint, längd och skidskytte varvat med lite hockey. Skönt att stänga av hjärnan och ligga och slappa i sängen och ser på när andra anstränger sig. Det hjälpte lite. Framförallt blir dock allt bättre med hjälp av kaffe, långt bad med badbomb och läsning. Det är mitt livselexir.

Nu ska jag iväg och träffa Vesslan och Blejd. Det ska bli fint.

Dvala

2007-12-15T10:36:00.000+01:00

Vaknade upp med uselt humör. Pappa av en skrikande telefon som följs av en skrikande far:

- "VI HAR INTE FÅTT NÅGON ÖNSKELISTA SOM DU SA ATT DU SKULLE SKICKA".

Inget hej hur mår du. Hur är det egentligen etc etc. Trött.

Igår var det julbord med arbetskamraterna. Kunde vara trevligt men jag var bakis efter en mycket bra kväll på skål kvällen innan och fet julmat, lekar med arbetskamrater och liknande aktiviteter passar dåligt ihop med bakfylla. Efter maten var uppäten gick vi till Exet som jag alltid har försökt hålla mig ifrån. Det blev en öl innan jag gick hem och kraschade i soffan.

Idag hade jag hoppats på en bättre start på en bättre dag. Men än så länge ser det mörkt ut. Jag lägger mig igen så kanske blir det bättre nästa gång jag vaknar.

2007-12-11T22:19:00.000+01:00

Tiden går långsamt när man väntar på framtiden. Jag vill ha riktig vinter nu så att det blir lite ljusare igen. Göteborg är grått plusminusnoll och vått.

Jag missade mässan men det var fint ändå

2007-12-09T22:59:00.000+01:00

Kusinen från landet ringer när jag ligger i badet och njuter av belgisk öl, en glittrig badbomb som luktar jasmin och engelsk medeltidsroman. Full som ett ägg

- Nu kommer du hit så ska vi grogga
- (tveksamt) Ok då.

Badar färdigt och dricker någon öl till och sedan lullar jag ner för berget. Väl framme står kusin i baren och trakasserar söta barntendern och beställer drinkar. Får lätt huvudvärk och det är väl egentligen ganska ok, men har ändå en olustkänsla mest hela tiden. Vill därifrån. Efter någon timma så har jag varit där tillräckligt för att släktfriden ska bestå. Ringer Mr Pretty P som är på någon jävla fitness mässa. Antites till odjuret. Men det låter rätt kul ändå. Han och schnyggot hänger i baren och dricker öl och skrattar åt bodybuilders. Men det är slut och vi bestämmer att mötas på nef istället. Vi agerar panelhönor mest hela natten och dricker drar skrönor och dunkar varandra i ryggen. Musiken är bra men det blir inte dans förrän de sista 15. Det var evigheter sedan jag var ute och dansade senast. Och det är roligt igen. Jag har roligt igen. Gillar läget och vill inte att kvällen tar slut. Men det gör den.

Idag har jag haft ont i huvudet och slökollat på skidor mest hela dagen. I morgon är det arbete igen efter en veckas ledighet. Tillbaka till en arbetsplats som verkar vara i kaos. Chefen fick sparken medan jag var ledig. Det ska bli spännande och se hur folk har reagerat.

Over and out.

Skvaller och vägskäl

2007-12-07T11:16:00.000+01:00

Ölkväll igår med Påven och Mr. Pretty P. Fan vad fint. Det känns som om man lever igen. Först lite häng på tapasbaren och sedan skvaller, pikar, framtid och gamla minnen över snyggbaren med stearinljus på borden. Folk runtomkring är sådär läbbigt medvetna. Antingen hett uppiffade tjejer med bröst som står rakt ut eller slår mot hakan fastän de närmar sig 40 och medvetet sunkiga killar som luktar dyr parfym, det rätta hänget på jeansen och den där slitna collagetröjan som de egentligen köpte för ett par tusenlappar förra veckan.

Nej. Jag spelar inte i samma liga. Men på något sätt gillade jag det ändå.

Skvaller skvaller skvaller. Vi står alla inför vägskäl just nu. Är alla i den åldern. Vissa pratar barn-villa-vovve-volvo, andra drömmer om den stora karriären och vissa verkar hamnat på efterkälken. Framförallt känner de flesta att de hamnat på efterkälken. Men vafan, det är ju inte sant. Det finns massor med tid kvar. Åldersnojan ska inte slå till ännu.

Jag har varit ledig i veckan och försökt styra upp mitt liv lite. Det har väl gått sådär om jag ska vara ärlig. Har mest gått och sippat folköl, badat två gånger om dagen och drömt lite. Jag gör det jävligt bra, synd bara att man inte kan få betalt för det.

Krossade glas

2007-12-06T00:07:00.000+01:00

Varsågod, ta för dig. Jag har dukat för dig.

Jag har krossat glas idag igen. Glas som jag hoppades att jag kunde köpa nya av, men det visade sig att de slutat att sälja nya. Det är så lätt att tro att det bara är att köpa nytt. De fanns ju att köpa förut och det var ingen som sa till mig att de skulle sluta tillverkas. För mig så var de värda någonting. De fyllde en funktion. Ok, de kanske inte var de vackraste glasen jag sett men de rymde mycket och det fanns någon slags enkelhet i dem som gjorde att de passade vid alla möjliga tillfällen. De kanske inte var så originella, men de fyllde sin funktion. Räcker inte det?

Förut hade jag fyra glas. Nu har jag bara två kvar. Förut kunde jag bjuda hem folk och servera ett ståtliga glas flädersaft. Nu får jag dricka själv. Eller kanske göra som nu. Duka för någon annan. Jag har tänkt titta på medan du dricker av min saft. Jag har kokat den själv. Jag saftade i somras efter jag hittat en fläderbuske ute på ängen. Jag var ute på promenad. Varje gång jag blandar en ny karaff minns jag fågelsången där jag gick. Det var strax efter den stora stormen. Stormen som tog med sig både träd och hus längs med hela kusten. Men som av ett mirakel hade just den här busken klarat sig och jag minns hur glad jag var när jag plockade av dess blommor. Busken hade sparat sina blommor just för mig. Jag minns att marken fortfarande var sur efter regnet. Det kändes egentligen mer som april än juli och jag hoppade mellan tuvorna på ängsmarken. Det var lite av ett äventyr. Så jag hoppas att det smakar. Jag hoppas att det smakar äventyr.

På väg ut

2007-07-28T21:13:00.000+02:00

Ta mig som jag är. Naken tjock och lite bakom. Jag kan inte rå för att jag stannade när alla andra fortsatte att gå. Jag hittade en sten och slog mig ner. Begrundade det som varit. Nu har jag svårt att resa mig igen. Det har varit många år för att läka sår. Det har varit många år för att försöka börja igen. Det är lätt att fastna i startblocken och istället begrunda det som ligger precis framför. Är det värt det?

Jag vill bara passa in och få alla att tycka om mig. Jag glömde att komma ihåg att tycka om mig själv. Det är lätt att gå vilse i kraven som kommer utifrån och glömma bort att andras krav inte är desamma som ens egna. Jag vill vara vacker i dina ögon. Jag vill dansa i ditt minne och jag vill smeka dina armar. Jag vill lära mig att bekräfta mig själv igen och strunta om åsynen av mig får dina ögon att lysa.

Du är min domare och bödel. Ditt tysta förnekande och driver mig till isolation. Jag är inte dum. Jag vet att jag inbillar mig. Men det emotionella och det rationella äter sällan vid samma bord.

Ikväll ska jag gå ut. Ikväll är jag redo att bli kär. Kär i allt det där som känns så fjärran. Ikväll vill jag gå ut och känna mig delaktig igen. Jag vill vara där, i mitten av allt där det händer, och känna att just här, här ska jag vara.

Tillökning

2007-06-02T08:51:00.000+02:00

Min skotska släkting har visst gått och ynglat av sig och ställt upp på nya sådanadär modelljobb igen.

Till hon den där blonda som jag såg där långt borta i fjärran

2007-05-27T02:50:00.000+02:00

Ta mina händer och lägg dom i dina. Jag kan låtsas vara stor, vuxen och klar om du bara ger mig lite tid. Jag vet att du har övat på den här sången. Jag har hört dig på avstånd.

Blå ögon och starka ben. Jag önskar och behöver få ligga mellan dom. Få lite av din kraft. Bara låna lite för att sedan kunna stå rakryggad igen. Jag har sett solen gå upp för ofta för att känna att den ger någon tröst.

Världen är så stor så stor, lasse lasse liten.

Själv sjunger jag just nu i moll och passar dåligt in med dina handklapp i fyrtakt. Men jag ska anstränga mig, bara du ger mig en chans. Jag har ätit geléhjärtan för att resa mig och bara för ikväll ska jag försöka se in i dina ögon. Jag vill vara barn i dina armar, jag vill vara vuxen i din blick.

Världen är så stor så stor, jag bara önskar att den var liten.

Kaffet rinner ut i mina ådror och ger mig kraft att försöka resa mig igen. Men det försvinner lika fort som det börjar. Jag börjar svettas och sluter mig igen.

Världen är så stor så stor, men jag förblir alltid lasse - lasse, lasse liten.

Darren talar till mig

2007-05-24T00:52:00.000+02:00

It’s the children that I feel for,
Yes the children make me feel more,
More than the liqour, more than the art,
More than the Beach Boys records.
It’s the drink that gives us heartache,
It’s the charity we won’t take,
We feel so empty and our late twenties should be better times.
It’s the love and the truth and the hope and the faith,
That will destroy us in the end.
It’s the look in the eyes of those one night stands that gives us the will to pretend.
It’s the feeling of fucking the people that we’re loving that spurs us onto endless sleepless nights,
And love will destroy us in the end.
There’s not a thing that I can save from all those wasted, wasted days,
And theres no faith that will ever save me from being faithful,
And the damn phone never rings,
And I would give up everything,
For a little wine, some conversation
And just for being healthy.

Kära du

2007-04-04T00:33:00.000+02:00

Jag har det ganska bra nu. Det känns som om ljuset kom tillbaka med mig. Eller jag med ljuset. Vet inte vad som var hönan och vad som var ägget, men jag känner att jag är på väg tillbaka. Förlöst. Det är som en ny gryning är här och klockorna står och klämtar i hallen. Jag är full av allegorier.

Jag är också glutenallergiker och en glutenallergiker vet sin plats. Så är det. Jag har länge pratat om att starta en militant glutenallergieker förening och göra slag i saken för att alla ska ha gemensamma förutsättningar. Bränn ner fälten! Jag är radikal i min gubbighet. Men det kommer aldrig att bli handling. Därför vet jag min plats. Min plats som glutenallergiker, lite defekt, inte riktigt som andra.

Jag har drömt mycket skumma drömmar på sistone. Om vänner som det går illa för. Om en kompis som åker fast för snuten. Om att kompis begår självmord på jobbet. I drömmarna har det varit helt odramatiskt och det är det som är det otäcka. Det är inte så ofta som jag minns vad jag drömmer så det hela är lite olustigt.

Men annars är det bra. Jag börjar trivas igen. Det är mycket lättare att gå upp på morgonen och jag börjar trivas med tillvaron. Jag har en ganska bra balans just nu, även om det är väldigt mycket att göra. Människor är fina runt omkring mig, och det känns vackert.

Jag hoppas inte du var orolig. Det var aldrig min menig. Allt känns bra nu.

/ditt odjur

om du verkligen undrar hur det är så...

2007-03-03T11:14:00.000+01:00

Ibland undrar jag om det kanske är så här det slutar. Det kanske är så här livet ska vara. Det ska göra ont att leva. Kanske har jag gett upp, kanske har jag satt allt på paus. Jag vet inte. Du får olika svar beroende på vilken dag i veckan du frågar. Jag vet att jag är långt borta från det som en gång var jag, och jag trivs inte med det. Samtidigt är det här, som är här och nu, jag. Inget annat. Jag måste lära mig att leva med det. Lära mig att tycka om det som är bra och jobba bort det som drar ner mig i gropen igen.

Jag har blivit konfronterad av vänner på sistone, och jag har faktiskt börjat prata själv lite om det. Slutat låtsas om att det inte finns. Det mörka. Martin frågade mig om jag tycker om mig själv. ”Kan du ärligt säga att du gör det?” Hans ord högg som en kniv i bröstet och jag har tänkt på det i flera veckor nu. Jag har förstått att svaret för tillfället är nej, och det har aldrig varit så tidigare. Jag vill börja jobba med det. Jag vill ha förändring.

När jag blir gammal och söt

2007-03-01T09:58:00.000+01:00

Det finns en liten man i kvarteret där jag bor. Han är så söt så söt. Han är allt jag vill bli. Vacker med huvudet högt. Stolt men ändå lite förlägen. Jag brukar se honom på lördageftermiddagen när han är på väg till kvarterskrogen för att äta lördagserbjudandet, plankstek och en stor stark. Jag brukar fantisera om hur han har det. Om hur det skulle vara om jag var han.

När jag blir gammal ska jag bli sådär söt som bara söta små gubbar kan bli. När jag blir stor ska jag bära fina grå kostymer, hatt och gärna käpp. I portföljen ska jag ha en termos med kaffe och en plåtask hårda karameller som jag äter medan jag matar fåglarna i parken. När jag blir stor ska jag vara som jag är nu. Fast lite mer försiktig, utan att någonsin bli ängslig. Plankstek på lördagar, för då är det fest. Kaffebjudningar med hemmagjorda småkakor på veckodagarna. Styrdans på fredagar. Får jag lov?

Framsteg!

2007-02-04T20:44:00.000+01:00

Martin Timell har fan i mig knullat mig i röven. Jag har tagit mig vatten över huvudet. Jag är på tok för lat för sådana här påhitt. Jag har segat och dragit på det. Sov i en halvtom lägenhet i två veckor. Tyckte det var ganska skönt. Sedan fick jag ett ryck och nu har jag grejat hela helgen. Fan vad skönt att äntligen få lust till att göra något åt saken. Nu är jag full av energi igen efter att varit rätt nedslagen en månad typ. Det känns som om det kanske ska bli lite lättare framöver. Jag och Ben har börjat få styrfart på uppsatsen också. Det är gött. Har försummat pluggande denna helgen men annars har vi legat i rätt så bra.

I säng med Martin Timell

2006-12-26T10:35:00.000+01:00

Det är nu det börjar. Här ska fixas och donas. Grytet ska göras om. Först grundlig städning (mycket stort behov!) och rensning av alla kläder som inte har allt för stort nostalgiskt värde eller som numera sitter lika slickat mot kroppen som skinnet runt julkorven (stora volymer). Därefter ska saker och ting plockas ner, läggas ihop och sorteras in. Idag köper jag nya tapeter och snart är grytet nytt, fräscht och vackert. Jag börjar med mitt hem, sedan hoppas jag att det sprider sig som ringar på vattnet.

Före

Barry

2006-12-12T23:10:00.001+01:00

Mmm sitter i grytet och lyssnar på Barry White. Livet har varit fint på sistone. Jag har hittat något slags flyt. Saker och ting faller på plats. Jag har hittat någon slags balans som känns skön. Harmoni. Jag trivs med vardagen.

Snart är julen här. Det känns skönt. Igår gav jag påven en julgran.

Brev från Odjuret

2006-11-30T10:21:00.000+01:00

Tjyven kom hem!
För jag längtar efter dig.
Kom innan vintern tar slut. lilla tjyven!
Hösten har gått och utanför är så är det mörkt
Stratus moln över himmlen var natt.
Allt jag vill ha är en fika nu med dig,
ingenting annat, det betyder så mycket.
I mitt gryt
ligger saker som du glömt
och jag vårdar dem som glimmande guld.

Vinden är kall
och jag trotsar den var dag.
Lufsar till jobbet
och det funkar
jag klarar mig rätt bra.
Vi har det rätt fint vi som är kvar
blejden gör låtar och ben har fixat ny lya
benke är vuxen och micke är sambo.
Kom och lek, vi gör det så bra.

Detta har jag
skrivit nästan utan hjälp
och jag ska skriva uppsats till våren.
Tjyven kom hem!
Gör du det så har jag tur!
Nu slutar brevet från ditt lilla odjur.

Det där om att jag inte har skrivit på länge

2006-11-21T23:16:00.001+01:00

Det var längesedan jag var här igen. Jag var nere och hälsade på i den svarta gropen, men tror nog att jag lyckades kravla mig upp igen.

Det blev ingen klassfest. Jag var på väg flera gånger. Stod till och med med nycklarna i handen och jackan över axlarna. Det blev inget kalas. Istället blev det ångest och svarta tankar och ett badkar med vatten som förstvarvarmtmensedankalltsåkallt. Det blev att ligga kvar i ett gryt med disk som samlar mögel och skitiga kläder som samlar damm. Det blev sekundersomblevtillminuterellerkansketillochmedtimmar framför spegeln. Titta in i de där grönbruna ögonen och inte riktigt förstå vad som gick snett. När det gick fel. Vill inte hamna där igen. Vill inte vara där och rota i det som har läkt. Fru Vinter har varit vän mot mig än så länge och jag ska inte klaga. Men något måste hända med allt det där svarta. Det där mörka, gråa och disiga utanför fönstret ska inte få fortplanta sig in i kroppen. Det svarta ska inte få rot och växa igen.

Och jag lyckades slå tillbaka. Jag tog mitt pick och pack och for norrut. 15,5 timmar på tåg med sävlige lööf och Castro i högform för att träffa Vesslan strax söder om polcirkeln. Vesslan tog hand om oss på bästa vis. Bastu mat och fest på fredagen och riktig dunderfest i finfina kollektivet på lördagen. Jag fick till och med tala med en äkta same. Jag förklarade att det är inte ok att putta renar framför tåg. Och jag fick vara stolt boråsare och sjunga om SM-guld och att stå upp för Elfsborg. Och jag fick titta på världens äldsta skida. Och jag fick oja mig över isiga gator. Och jag fick prata kärlek och svek. Och jag fick prata kärlek och lycka. Och jag fick vara tyst när jag ville det. Och jag fick vara glad igen. Det var fint.

Jo det är sant. Jag gillar att gå runt utan byxor.

2006-10-30T08:51:00.000+01:00

Ok det där med testen verkar ju himla poppis. Hittade ett till. Håll till godo:

You Are the Very Gay Winnie the Pooh!

Come on, he doesn't wear pants!
And he's a little too obsessed with Christopher Robin

What Gay Childhood Icon Are You?

Jävlakukskitvintertid

2006-10-30T08:33:00.000+01:00

Ok nu har vi tagit oss ett steg närmare stupet igen. Jag förstår inte varför vi plågar oss på det här viset. 1980 var ett bra år på många vis. Odjuret kom till världen, Mugabe blev premiärminister i Zimbabwe, Vigdís Finnbogadóttir blev president på Island. Men av någon jävla anledning får vi spel här i svedala och får för oss att vi ska införa sommar/vintertid bara för att göra plågan av en lång mörk vinter ännu lite värre. Vafan! Varför gör vi så här mot oss själva? Ok att det är lite ljusare sådär vid sjusnåret i någon vecka, men vem är ändå vid medvetande så okristet tidigt på morgonen?

Ur led är tiden.
Syg Kyk

Lille Fridolf

2006-10-22T21:11:00.000+02:00

Det har varit en ganska lugn helg. Hösten har tagit ett järngrepp om götet men det känns faktiskt rätt ok ändå. Kanske blir den här vinterhalvåret ett av de bättre på länge. Har lyckats hålla mig borta från den svarta gropen en så länge.

Veckan som gick innehöll bland annat en firmafest (tänk the office), afterwork med en gammal barndomsvän, alldeles för mycket jobb och alldeles för lite gjort, squashpass med obligatorisk vätskebrist som konsekvens, fikor och öl. En ganska bra vecka allt som allt.

Men det klart bästa är att jag har skaffat mustasch, så nu ser jag ut som lille Fridolf.

2006-10-19T23:42:00.000+02:00

Skjut dom som inte vet bättre än att upprepa samma mantra om och om igen.
EnsamärstarkklararalltingsjälvEnsamärstarkklararalltingsjälvEnsamärstarkklararalltingsjälv

Det är en lögn.

Jag dränker vemodet i bensin och tänder på.
Ikväll vill jag inte sitta själv, så jag bjuder gröna älvan på te.

2006-10-17T22:12:00.000+02:00

Barnprogrammen var bättre förr

Dags att tänka om?

2006-10-16T23:32:00.000+02:00

You Will Die at Age 61

You're pretty average when it comes to how you live...
And how you'll die as well.

What Age Will You Die?

Påta-påta

2006-10-16T10:17:00.000+02:00

Ah, vad jag har massor med energi idag. Fast på ett sådant där skönt och inte hektiskt sätt. Trots allt är det ju måndag och trots det känner jag mig tillfreds och harmonisk in i bara märgen. Jag har vilat upp mig hyfsat i helgen även om det började lika vilt som vanligt. Torsdag - Vinkväll. Fredag - Fest. Dock satte jag P där. Kände att det var dags att ta semester från dekadensen lite.

Lördag morgon sjukt tidigt (08:00) och jag sitter på bussen på väg ut till störstestorebrodern. Slö-jazz i hörlurarna och det ligger en tät dimma över östra delarna av Göteborg. Värmevärket (eller vad det nu är) ser ut som en medeltida borg med tinnar och torn bakom dimridåerna. Strax efter Gamlestan stiger en liten liten tant på bussen. Hon har tagit på sig varmt, det är ju trots allt en av de första riktiga höstdagarna. Handskar, sjal över huvudet, rock och halsduk.

Tant med sjal: (med darrande röst)
- Ojojoj är ungdomen uppe så här dags?
Jag: (väcks ur dvala)
- Öh, oj. Ja det är verkligen inte meningen egentligen.
Tant med sjal:
- Nej vet du vad, om jag var din ålder så skulle jag på sin höjd vakna upp nu bakfull och kåt och rumla runt med den kille som jag hade sällskap med för tillfället.
Jag: (mummlande, generad och lite förbryllad)
- Tja, jag vet inte så mycket om det där....

Efter dejten med brorsan åkte jag ut till föräldrarnas sommarställe. Det var fint. Jag har påtat en massa. Tagit upp en båt. Tittat på när mamma klippt gräset. Tvättat en bil. Druckigt kaffe på altanen. Pratat om vårlökar. Ätit kokt lax med ärtor och hollandaise sås. Läst tidningen i flera timmar. Skvallrat med grannarna. Nu är jag full av energi igen.

From the top to rock bottom, then slowly back up again.

2006-10-10T23:53:00.000+02:00

Det var sommaren 2000 och jag hade äntligen hittat en väg bort från staden där allt stod stilla. Jag skulle börja något nytt, starta om och lämna det som hade infekterats under allt för lång tid. Jag skulle äntligen kunna fortsätta där jag slutat året innan.

Sista året på gymnasiet hade gett mig kärleken men också tagit mig många steg bakåt. Innan jag åter hamnade i min svenska verklighet hade jag tagit mina mått och skissat på mönstret på den kostym som jag trodde mig trivas i. Under ett år hade jag placerat mig i ett annat sammanhang där jag hade fått måla en ny bild av mig själv och betraktas av människor utan någon koppling till det gamla. Jag hade fått växa självständigt, fri från associationer och förutfattade meningar. Jag hade börjat växa från något som var förut och smakat på friheten. Men året gick fort och jag när jag kom hem igen så var det som om allt annat hade stått stilla medan jag sprungit i sprintertempo. Det var ingen som riktigt kunde förstå vad det var som hade hänt och jag visste inte hur jag skulle kunna förklara det. Mina världar krockade.

Att komma hem var som att komma bort igen fast svårare. Att komma hem innebar att göra sina närmsta besvikna. Jag passade inte hemma längre, jag var mogen att gå vidare. För var dag som gick i föräldrahemmet slet vi mer och mer på varandra. Jag ville bygga något nytt för mig själv, känna mig fri från det gamla. Jag ville vara själv och bygga min egen personlighet. Jag tog hjälp av kärleken för att bryta mig loss, att markera mitt egna. Det gjorde det hela ännu värre. Fokus hamnade på henne istället för på mig. Det var hon som var den onda, som fick ta skiten. Jag tappade kontrollen över situationen. Det spillde över på mina vänner och tillsist var det jag och hon mot hela världen. Det var ingen annan som förstod. Det var ingen annan som rimligen kunde förstå, så varför ens ge dom en chans. Kostymen som jag mätt upp och mönstret jag skissat passade allt sämre. Måtten var fel och modet hade förändrats. Men jag valde att blunda för det.

Sommaren 2000 skulle jag börja om igen. Kostymen skulle äntligen bli färdig och visas upp på den nya stadens salonger. Men när jag väl provade kostymen för första gången visade det sig att den passade dåligt. Sista året på gymnasiet hade gjort att jag tappat bort min talang för mönsterkonstruktion. Jag famlade och fortsatte famla. Kärleken tog slut och försvann. Kärlek förbyttes till självömkan. Självömkan förbyttes till självförakt. Självföraktet tog död på självförtroendet och tillsist låg jag där som en strandad val med en falsk bild av verkligheten men med en fantastisk förmåga att hålla skenet uppe när det behövdes. Jag hade nått botten.

Men det fanns ljusglimtar som fick mig att våga tro lite igen. Som fick mig att börja drömma om en vacker ståtlig kostym som jag kunde trivas i. Racketsport, ändlösa fikor med hon som inte kände den jag var tidigare, samtal i köket på Andra Långgatan. Det var där jag började konstruera ett nytt mönster för en kostym som utstrålade livserfarenhet och värme. En kostym till både bröllop och begravning. En kostym för både glädje och sorg. Jag har fortfarande inte hittat den perfekta passningen, men jag har kommit en god bit på väg.

Lägesrapport 7/10 2006

2006-10-07T10:24:00.000+02:00

Lördag och jag är inte bakfull. Första gången det har hänt på en lördag på flera månader. Väldigt skönt faktiskt. Det har varit väldigt hektiskt och mycket festande nu på sistone. Jag har lyckats förneka att semestern tog slut i augusti och istället hållt in andan måndag till torsdag när det varit jobb och sedan kört på i full fart torsdagkväll till söndag. Det har varit fint på sätt och vis men nu känns det som om kroppen har gått sönder. Odjuret har gått omkring sjuk i snart två veckor nu. Molande huvudvärk, whiskeyröst, en släng av feber, snuva och hosta. Jag börjar svettas floder bara jag springer till vagnen (ca 500 meter) och känner mig allmänt sunkig. Det funkar fan inte. Jag ska göra något åt det här.

Idag skulle jag egentligen följa med paranteserna till sommarstället och knyta ihop sommarsäcken. Båten skulle upp på land, skrubbas ren från alger och stockholmsrosor. Pappa ringde dock i morses och sa att, "nej det får vänta". På vädret pratar dom om kulingvarning och risk för åska. Kanske inte bästa dagen att vara ute på havet. Vi gör ett nytt försök nästa helg. Nu blir det istället lite rensning här hemma i grytet. Föräldrarna ska hjälpa mig att köra iväg massor med grejer till återvinningscentralen. Skönt. Funderar på att rensa lite i garderoberna också (dom svämmar verkligen över och jag kommer inte i ens hälften av kläderna antar jag).

Igår var jag på konserthuset och lyssnade på en klarinettkonsert av Mozart. Det var grymt. Det är fint att få lite finkultur ibland. Det är som balsam för själen, kanske mest för att jag gör det så sällan. Klarintettsolisten hade ett grymt kroppspråk. Han blåste i tutatan med hela kroppen liksom, bredbent vaggande. Som extranummer spelade han en helt fantastisk version av Nat King Coles "Nature Boy". En ensam cello spelade ett härligt vibrerande G i bakgrunden samtidigt som han gick loss på klarinetten. Magiskt.

Den hemska cancern har kommit och satt klorna i ännu en arbetskollega. Det sitter i magen och det är osäkert hur det går. Dom har redan opererat och nu ska hon strålas i sex månader. Det är alltid dom bästa som drabbas. Hon är så glad och fin. Får en att må bra när hon är där, utstrålar så mycket omtanke. Jag kan bara hoppas att det går bra...

Nu ska jag sluta blajja. Det var kanske inte så spännande det här ändå.

Höst

2006-10-05T00:49:00.000+02:00

Löneslav, känsloslav
Sinnesslö, rastlös, apatisk, ensam
Stillhet, håglöshet, luggsliten.

Viloställe, hamn, dala, sitta fast.
Själssjuk, orubblig, skör, kalldusch, vag.
Bagage, reaktion, på jakt efter balans, balsam, sprit.
Söndrad, föraningar, trasig, blödig och fjättrad.

Moll, maj-ackord, disharmoni, ledsna vita män.
Korpulent, osäker, introvert, självmedveten.
Längtan, nostalgi, målbild.

2006-09-19T01:56:00.000+02:00

Oh, mein Kopf

2006-09-19T00:16:00.000+02:00

Luftkonditioneringen pajade på jobbet idag igen. Det innebär tyvärr också att det inte finns någon luft kvar när klockan närmar sig fem och alla andra får gå hem men odjuret knappt arbetat hälften av sin arbetsdag. Det stog en liten trumslagarpojke med ett rosa höftskynke och trummade på mina tinningar tills det var dags att gå hem vid nio.

I går natt drömde jag om Påven. Han var ute och gick i någon park när ett marsvin plötsligt ställde sig i vägen för honom. Påven gjorde det enda rätta och dök rakt in i närmsta buske. Tyvärr var det en törnbuske och han började skrika, svära och förbanna sin skapare.

Då vaknade jag och skrattade rått.

2006-09-18T01:57:00.000+02:00

Det slog mig när Göran meddelade att han ville lämna skeppet att sossarna nog förlorade det här valet 2003 när Anna Lindh blev mördad. Jag vill inte förringa alliansens betydelse, men pösmunken var trött på statsministerämbetet och partiledarposten redan 2003 och har bara stannat kvar för att det inte funnits något annat alternativ. Om Anna hade levat hade både sossarna och valrörelsen sett helt annorlunda ut....

För övrigt är jag glad ikväll.

Odjurets valbekännelse

2006-09-17T18:09:00.000+02:00

Sitter här och letar efter musik som ska förgylla den tidiga kvällen. Brödet står och jäser och jag sitter mest och väntar på valresultatet med spänning. Gillar att det är så här jämt, det ökar spänningen. Visst leder borgarna i alla mätningar, men jag tycker att när det väl kommer till kritan brukar s få betydligt mer röster än vad dom där opinionsundersökningsbolagen brukar kunna läsa i sin kaffesump.

Jag har haft svårt för att inte bli förbannad när man lyssnat på debatterna. Det som gör mig mest irriterad är när de talar om frågor där kompetensen inte ens ligger på regeringsnivå eller riksdagsnivå. Det finns en stor förvirring vad som riksdagen faktiskt har rätt att besluta. De flesta politiska beslut som berör oss i vardagen fattas faktiskt på kommunal nivå. Förutsättningarna bestäms visserligen oftast i Bryssel och Stockholm men Sverige har i ett internationellt perspektivt mycket stort kommunalt självstyre och ansvaret för hur det ser ut inom t.ex vården eller skolan ligger främst på kommunens eller landstingets axlar.

Jag blir också irriterad på att EU politiken har varit en ickefråga hela den här valrörelsen. Sverige kommer att vara ordförandeland under nästa mandatperiod. Vad vill vi åstadkomma under det halvåret? Sossarna sitter i den partigrupp i europaparlamentet som hårdast (tillsammans med liberalerna) driver utvecklingen inom EU mot en federation snarare än mellanstatligt samarbete. Hur många svenskar vet om det? Ungefär två tredjedelar av den lagstiftning som beslutas i riksdagen härstämmar från beslut i EU. Så är det idag, makten har redan flyttat till Bryssel.

Och jag tycker att det är helt rätt. Vi har det grymt bra i Sverige och vi har råd att hjälpa våra vänner långt mycket mer än vad vi gör idag. Visst finns det problem här också, riktiga problem. Det finns folk som svälter i Sverige, det finns allt för många som inte har tak över huvudet för natten, det finns dom som hamnar mellan systemen och dom som samhället vänder ryggen. Detta är frågor som måste tas på allvar, men lösningen är inte att bygga ännu större och ännu mer komplexa system. Lösningen på dessa problem ryms helt enkelt inte inom centralstyrda åtgärder utan måste komma underifrån, tillsammans med dom som är utsatta (om det är möjligt) eller i vart fall med dom som känner till varje individs bakgrund och förutsättningar att komma ur sin knipa. Vi måste bygga en individanpassad och inte generell välfärd.

Men glöm inte de problem som finns utanför Sverige och som vi faktiskt med direkt inflytatande kan påverka. Titta på de homosexuellas rättigheter i Litauen, romers möjligheter i Slovakien, fattigdomen på landsbygden i Lettland, förutsättningarna för inflytande som en bulgarisk 20 årig tjej har eller varför inte miljörföroreningarna i Polen. Genom EU har vi en möjlighet att stärka demokratin i de gamla östländerna, ställa krav på och påverka så att lokala och regionala församlingar får reell makt. Vi har möjligheten att utöva påtryckningar på franska bönder så att de inte bidrar till europeiska tullmurar och dumpade priser på europeiskt spannmål i tredje världen (som i förlängningen leder till fattigdom och svält). Genom EU kan vi utöka det samarbete för demokrati som redan finns i medelhavsregionen. Genom EU kan vi sätta press på USA så att de kan sätta mänskliga rättigheter i första rummet, före kapitalismen. Hur kan jag rösta på ett parti vars slogan är "alla ska med" när man samtidigt sätter stopp för en EU-budget som skulle kunnat fungera som en slags marshall-hjälp till de tio senaste medlemmarna i det europeiska samarbetet. Är det bara alla svenskar som ska med Göran?

Sverige kan aldrig få samma genomslagskraft i någon av dessa frågor på egen hand. Visst, ibland måste vi kompromissa. Visst, vi är ett relativt litet land i EU och vårt inflytande är begränsat. Men vi är inte ensamma om att vara ett litet land i europasammarbetet. EU med 25 medlemsländer är ett helt annat EU än ett EU med 15 medelmsstater. Möjligheten till inflytande har ökat betydligt för de mindre länderna och framförallt har Frankrike och Tysklands särställning urholkats. Sverige har ett opropertioneligt stort inflytande i EU sett till sin storlek och det ska vi utnyttja.

Sverige är ett såpass litet land att det är svårt att ensam kunna stå emot multinationella bolag och marknadsintressen som spottar på var kvinnas eller mans rättigheter. Inom den ekonomiska politiken är det inte längre politikerna som sätter agendan, de kan bara anpassa sig till den. Vi kan bara få de ekonomiska musklerna som krävs i en större gemensam marknad, som måste ställa normativa krav på demokrati och allas lika värde.

Svenska politikers makt har blivit inskränkt men den är fortfarande stark i många, många viktiga samhällsbyggande frågor. Det är fortfarande gängen uppe i rikdsdagshuset, i landstingsförsamlingarna och i alla våra kommunhus som bestämmer förutsättningarna för vilka skyldigheter vi har att se och hjälpa vår nästa. Det är fortfarande de demokratiskt valda som kan avgöra vilka förutsättningar som ska finnas i samhället för att du ska kunna förverkliga dig själv. Det är fortfarande de folkvalda som kan se till att homosexuella par har samma rättigheter som heterosexuella par. Det är fortfarande våra förtroendevalda som kan sätta krav på att ingen diskrimineras på grund av sitt kön. Det är fortfarande våra förtroendevalda som kan göra att vi får en mer human och liberal invandringspolitik. Det är fortfarande våra folkvalda representanter som beslutar vilka resurser som ska ges till skolan. Makten ligger fortfarande kvar hos politikerna i dessa frågor och i många många fler.

Idag fick Maud min röst. Det har varit ett jävligt svårt beslut denna gången, för jag gillar inte henne egentligen. Men c har den tydligaste visionen att beslut ska fattas på rätt nivå i samhället. De har en liberal grundsyn och en tydlig vision för hur man ska kunna få länder inom och utanför Europa, som har en betydligt sämre levnadstandard än vad vi har här i Sverige, på fötterna igen efter år av förtryck. De förstår att stora insatser krävs från det offentliga för att utjämna klyftor inte bara här hemma men även utanför Sverige, men insatser måste ha ett tydligt mål och insatserna måste utvärderas innan man pumpar in mer pengar. De inser att det största hotet mot vår välfärd är att vi håller på att förstöra vår miljö och att det enda sättet att snabbt komma tillrätta med det problemet är att ge ekonomiska insitament för var och en att förändra sitt beteende. Kombinationen av derars federalistiska tänkande, en (numera) tydlig och realistisk europapolitik och en sund marknads(social)liberal politik med miljön i fokus fick mig idag att lägga min röst på det gamla bondeförbundet. Det, och att det är det enda socialliberala partiet som kandiderar till riksdagen i år.

Egentligen är jag fortfarande chockad, när blev jag centerpartist?

Herre jistanes, han är ju ett geni!

2006-09-12T09:38:00.000+02:00

Aaron Sorkin är tillbaka med en ny serie och fy fan vad bra det var! Mannen som skapade Vita Huset har varit borta från TV ett tag och det har kännts tomt, ack så tomt. Studio 60 on the Sunset Strip är lika skönt som Vita Huset var när Sorkin fortfarande var kvar. Det finns en värme i hela produktionen. Man sitter bara med ett småleende hela tiden när man följer sköna skådisar som Matt Perry, Amanda Peet, Steven Weber men framför allt gamla West wing favvisar som Bradley Whitford och Timothy Busfield.

Tevehösten är räddad, jag bara spinner.

Familjerelationer

2006-09-11T10:34:00.000+02:00

Ibland är det bra att man har en familj som tar hand om en. Veckan som gått har fått mig att komma lite närmare igen. Förstå att det är viktigt igen. Under flera år har jag undan för undan glidit längre bort från de mina. Föräldrarna och bröderna. Det har aldrig varit ett medvetet val utan snarare har jag omedvetet tagit avstånd, byggt mitt eget liv där övriga familjen inte fått plats. Mitt förhållande mot både föräldrarna och bröderna har präglats av slutenhet. Jag har valt att inte berätta vad jag tänker, hur jag fungerar. Istället har jag spelat min roll som minstingen. Minstingen som tar allt med en axelryckning och spelar med enligt den roll som jag haft sedan länge. En roll som inte stämmer överens med den jag är i andra sammanhang.

Många gånger har jag varit frustrerad över att de inte förstår. Att jag är en kille som får uppskattning för att jag är öppen och varm. Att jag är en kille som är omtyckt för att jag undviker att dömma utan hellre anstränger mig för att förstå. Jag har varit frustrerad över att jag inte upplevt samma uppskattning och bekräftelse hos dom som jag fått från mina vänner. Jag har stört mig på det väl inrutade mönstret som kommer med ekonomisk trygghet och avsaknad av kontaktpunkter med de som har det svårare i samhället. Jag har irriterat mig på gammeldags värderingar som stämmer dåligt överens med mina egna. Jag har intalat mig själv att det enbart är jag som är fri från skygglappar och som kan se världen klart.

Men det är inte sant. Jag har varit den som har dömt. Jag har skaffat mina egna skygglappar, men riktat dom mot mina egna. Jag har lagt ord och värderingar hos mina föräldrar som inte fanns där egentligen. Jag har byggt en bild av dem som är lika fel som den som jag trodde de byggt av mig. Jag har skapat ett avstånd till mina bröder som byggt på en olikhet som egentligen aldrig fanns. Vi har helt enkelt glömt bort hur man kommunicerar.

På senare tid har både bröderna och föräldrarna sträckt ut otaliga händer, men jag har skyggat tillbaka. Orkar inte, kan inte, vill inte ta emot. Jag har varit rädd för att exponera mig. Jag har varit rädd för att dom ska upptäcka sidor hos mig som dom inte tycker om. Jag vet inte hur jag kan förklara att jag mått dåligt. Jag har varit rädd för att visa hur jag förändrats. Så istället har jag ryggat tillbaka, tvekat och inte bjudit in. Det jag aldrig förstod var att det feltolkas. Att jag sårar och söndrar. Att det verkar som om jag inte bryr mig.

Så nu vill jag börja om från början. Jag vill lära känna min familj som den är idag och jag vill att de lär känna mig, med alla mina fel och brister. Jag vill att dom ska vara en del av mitt liv, det liv som jag verkligen lever. Jag har denna veckan börjat ta emot händerna som sträcks ut och det är dags att släppa in dom som faktiskt betyder mest av allt.

Svängningar

2006-09-04T11:11:00.000+02:00

Igår mådde jag som en prins. Idag mår jag sämre. Uppsatsen gör sig påmind igen. Drömde till och med om skiten.

Skit också.

2006-09-04T00:58:00.000+02:00

filmkväll med fina kickan. efter det eva i hörlurarna och nattbad. jag mår bra nu. kommer sova gott i natt.

och söndagsångesten har inte drabbat mig det minsta idag.

Söndagslyx

2006-09-03T19:30:00.000+02:00

Har grejat här hemma i grytet hela dagen. Bakat bröd. Bakat kladdkaka. Diskat två veckors disk. Dammsugit. Så nu är det snart dags att avsluta dagen med lite söndagslyx:

Förrätt:
Nybakat valnöt- och morotsbröd med en tunn skiva chevreost (stavning?) samt en tunn sträng flytande honung. Grillas i ugnen, 200° 5-10 minuter.

Huvudrätt:
Tandoorikyckling, grönsallad med limeklyftor och yoghurt gurksås. Hel tinad kyckling, ingniden i lime och dränkt i tandoori-marinad. Bakas i ugnen, 175° i en dryg timma i ett tillslutet kärl. Serveras tillsammans med råris och en kall ljus lager.

Efterrätt:

Kladdkaka med vaniljglass och kaffe.

Lista över grejer som är bra just nu

2006-09-03T13:05:00.000+02:00

Hembakt bröd
Dylan Moran
Badsäsongen har börjat igen
Betalda semesterdagar

Dagen jag slutade städa

2006-08-25T03:00:00.000+02:00

För ett par år sedan såg jag alltid till att det var städat och fint innan jag gick hemifrån när jag skulle ut på krogen i hopp om att någon skön donna skulle få för sig att följa med mig hem. Jag var fortfarande på jakt efter kärleken i mitt liv och fortfarande naiv nog att tro att jag skulle hitta henne på någon av Göteborgs dansgolv. Men för ett par år sedan slutade jag att putsa mitt gryt innan jag gick ut och svängde mina lurviga.

Nu för tiden så lämnar jag mitt gryt i sitt vanliga kaos. Det finns ingen poäng ändå. Jag vet inte hur man raggar och krogen föder inga erotiska känslor hos mig ändå. För det mesta tycker jag att det är för stökigt, för ungt, för obekymmrat för att engagera. Jag har förstått att jag måste anstränga mig för att passa bättre in i de normer som finns för att träffas och få tycke att uppstå. Jag ger det allt för sällan ens en rimlig chans.

Ikväll städade jag åtminstone min toalett i hopp om att det skulle ge förnyad kraft. Men istället fastnade jag, Påven och Tudjman i någon slags metadiskussion om religon kontra filosofi så vi han aldrig ut innan stängning. Det gör inget. Jag var aldrig speciellt sugen ändå.

2006-08-23T17:37:00.000+02:00

Jag är sjuk och ynklig. Låg hemma hela dagen igår trots att blejden lockade med att göra skön musik. Jag kände att ett sandpapper hade varit och lekt i halsen under natten så det fick bli pass. Dock funkar det bara att ligga instängd i regnet en dag, så när solen väl till sist tittade fram i morses så fick jag för mig att gå ut och ta en fika med påven. 2 minuter efter att jag börjat traska iväg så bestämmer sig plötsligt gud för att pissa på mig. Det vräker ner och jag blir blöt ända in på skinnet.

Nu stannar jag inne och badar och bakar olivbröd istället. Ska inte försöka mig på några fler äventyr om jag inte tvingas till det.

Vardag

2006-08-21T21:18:00.000+02:00

Det finns dagar som för alltid fastnar i ens minne. Det känns som om jag precis kommit hem från en hel vecka fylld med dem. Jag har gått omkring här i min lägenhet och känt mig varm men även lite sorgsen ända sedan jag kom hem i lördags kväll. Att sakta vakna till liv i en säng och höra hur dom kära vännerna pysslar i köket på nedervåningen väcker en skön måbrakänsla och sprider en värme i hela kroppen. Jag känner den fortfarande starkt i kroppen men vill och längtar också efter att känna den mer intensivt.

Nu är jag tillbaka i vardagen igen och sitter här i mitt sunkiga gryt och lyssnar på soft musik och tittar när det regnar utanför. Jag längtar bort härifrån just nu. Känner mig lite ensam och melankolisk. Jag vet vad jag vill ha men hon är långt borta och utom räckhåll.

Det är lätt att lura sig själv ibland att allt alltid kan fortsätta så här. Den ena dagen kommer att läggas till den andra och livet kommer alltid vara så här alldagligt men behagligt. Det jag långsamt börjar förstå är att det kanske finns ett alternativ. Kanske inte lika behagligt till en början men det är nog en väg jag måste in på om jag vill behålla hälsan. Jag saknar en varm andedräkt, leende ögon, en naturlig beröring, en vit tandrad. Du finns i min dröm och jag i din bok.

Nu är det nya tag som gäller

2006-08-21T00:34:00.000+02:00

Vilken vecka jag har haft. Kanske bland det vackraste jag varit med om. Massor med kärlek samlat i ett hus i sju dagar. Jag känner mig fylld med kärlek. Detta ska jag leva på länge.

2006-08-06T23:47:00.000+02:00

Varför är det så svårt att motstå att göra en pussmun till sig själv i spegeln när man skaffat mustasch?

Flanören

2006-07-27T17:55:00.000+02:00

Jag har börjat gå på flickvän-brunnar igen.

Solbada

2006-06-18T13:46:00.000+02:00

Basunera ut i etern! Sommaren har äntligen tagit greppet om vår annars så svala och grå tillvaro. Odjuret är nöjt. Solen smeker mina ludna ben och jag gillar det.

Jag slutade skriva här för jag kände att det mest blev depp och tandagnisslan mot slutet. Så ska vi inte ha det. Det är inte så representativt. Jaja, nu är jag i form igen.

Igår låg jag och Blejd på ett gammalt hederligt berg igen för att solbada lite grand. Men det verkar som om det gamla berget kvällen innan hade blivit invaderat av antingen några fnittriga tretton åringar eller någon väldigt ensam man. När vi kom dit låg det massor med folköl och skräpade samt en sliten porrtidning. Jag hoppas att det var några fnittriga pojkspolingar som fick sin första fylla. Blejd tyckte att det kunde vara gött och läsa lite kontaktannonser efter ett tag, men när vi väl började bläddra i tidningen blev det lite väl magstarkt. Det blev inte bättre när vi insåg hur det hela måste se ut. Här ligger två unga män, helt däckade i solen, med massor av folköl spridda runt omkring sig och en vältummad porrtidning som fladdrar i vinden. Blejd kände att han måste göra något åt problemet och såg därför resolut till att göra sig av med den smutsiga herrtidningen.

Därefter bar det av hem till grytet där Z slöt upp och dokumenterade oss med över 200 foton. Om jag får tag på något kanske det dyker upp här.

Forever young

2006-05-08T01:51:00.000+02:00

Marian Gold ylar på högsta volym i hörlurarna sådär härligt åttiotals-bombastiskt och jag längtar bara efter att dansa tryckare. Någon som är sugen?

Paus

2006-05-02T23:44:00.000+02:00

Det var en månad sedan jag skrev här senast. Inte mycket har hänt. Jag har sett tillvaron på paus och väntar på att björken utanför fönstret ska börja grönska.

Det är dags att börja tänka om snart....

Stockholm - check, London - check. Borås - check

2006-04-02T19:46:00.000+02:00

Det har varit hektiska dagar på sistone. Stockholmsresa, Londonresa, och en helg med bloddrickande på en lägergård utanför Borås. Snart är jag nog ikapp mig själv igen. Fest fest fest och inte så mycket vila. Det har varit fint men nu känner jag att jag vill trappa ner lite igen.

Vi går mot bättre tider. Det är ljusare och jag har fått så mycket mer energi. När jag känner efter så är jag nog rätt så lycklig just nu trots att allt inte alltid går min väg.

Världens bästa kompis

2006-03-13T22:18:00.000+01:00

Jag har alltid varit en av dem som har svårt för det där med att ta det sista steget. Det där lilla med att luta sig fram, puta med munnen och blotta sig själv för en sekund. De gånger som jag attraheras av någon blir jag istället osäker och kamratlig. Det är ett gissel.

Den största delen av mina tonår gick jag omkring och längtade efter att det äntligen skulle funka. Att jag skulle lära mig att ta det där sista steget med den flickan som jag tyckte om. Jag hade ett hål i magen, ett sug efter den där speciella känslan. Men jag vågade aldrig. Istället valde jag att bli förtrolig, en stöttesten och killen man kunde prata om allt med. Istället blev jag världens bästa kompis. Om jag bara fortsatte så länge nog så hade jag till och med intalat mig själv att det var faktiskt det som jag borde vara, en kompis och inget annat. Det funkade varje gång även om vägen dit ofta var lång och svår. Så här var det under hela högstadiet och större delen av gymnasiet, ända fram till jag åkte som utbytesstudent till London där jag träffade kärleken-i-mitt-liv version 1, Lotte.

Lotte var också utbytesstudent och kom från Holland. Vi åkte med samma organisation och träffades därför redan första dagen jag kom till England. Jag bodde som sagt i swinging London men Lotte hade när hon kom dit ännu inte fått någon familj. En tvättäkta Yorkshirelady (tänk Hem till gården) hade dock förbarmat sig över henne och erbjöd henne en plats på hennes vind i Bradford, inte långt ifrån Leeds. Lotte fick sova på vinden som saknade uppvärmning. I lägenheten som var i tre plan fanns ytterligare två rum, Janes sovrum och det kombinerade TV/matsal/kokvrån/vardagsrummet. Jag trivdes väldigt bra när jag kom dit. Jane fick mig verkligen att känna mig hemma. Lotte var en flicka med båda fötterna på jorden. Hon var tuff och kunde ta för sig. Men eftersom vi båda var fattiga gymnasister som inte hade råd eller tid att hälsa på varandra samtidigt som Lotte inte fick ringa rikssamtal på Janes telefon så lärde vi egentligen inte känna varandra så väl som vi kanske trodde då. Istället skrev vi brev. Vi snittade på två i veckan under ett par månaders tid, vilket om man ser tillbaka på det kanske inte var de bästa förutsättningarna för ett förhållande om en av parterna är en kärlekskrank romantiker. Jag älskade det. Efter skolan satte jag mig själv på ett kafé ett stenkast från New Cross Gate pendeltågstation och fantiserade över hur fantastiskt allt skulle bli nästa gång vi träffades. Jag byggde en bild av henne som faktiskt hade sett mig som något mer än en vän. Jag vet inte hur långt ifrån verkligheten jag lyckades fantisera bort till sist. Skulle hon nu vara ens hälften så fantastisk som jag gjorde henne på det där trånga kaféet har jag nog tyvärr redan hittat den perfekta kvinnan. När det väl tog slut föll jag därför ihop totalt. Bara några veckor efter att det tagit slut skulle vi träffas på ett gemensamt läger för alla utbytesstudenter och jag glömmer aldrig hur nervös jag var. När jag väl kommit fram sa jag så oberört jag bara kunde hej och sedan gick jag in på toaletten och kräktes. Hon ville inte prata med mig på hela fredagen och jag kände mig verkligen som en liten skit. På lördag eftermiddag tog jag mod till mig och tog henne avsides och förklarade återigen min kärlek. Eller nja, jag sa väl mest att jag aldrig kommer älska någon på samma sätt men att jag förstod att det inte funkade för henne och bla bla bla... Jag var en dramaqueen redan då...

Väl tillbaka från England ett halvår senare lovade jag mig själv att aldrig någonsin gå i samma fälla igen. Aldrig placera någon på en pedistal på samma sätt. Man säger ju att man lär sig av sina misstag. Över huvudtaget skulle jag bara njuta av att vara hemma hos mina gamla kamrater igen.

Dock ville ödet annorlunda och jag träffade Mina, kärleken-i-mitt-liv version 2. Med Mina skulle allt bli annorlunda, där skulle jag vara cool och världsvan och inte bygga luftslott. Min coola attityd höll max två veckor tills Mina ställde mig mot väggen och tyckte att antingen skiter vi i det här eller också får du engagera dig lite. Hon hade rätt, men egentligen behövde hon inte säga mer än "jag tycker om dig och vill vara med dig" och jag skulle vara i hamn. Så jag engagerade mig. Jag försökte bli världens bästa kompis + pojkvän samtidigt men det gick inte alltid. Efter ett tag gick det allt sämre och vi rev och slet i varandra så att vi till sist gick sönder båda två. Att göra någon illa är det värsta man kan göra, att göra den man älskar illa är obeskrivbart hemskt.

Så jag gömde mig bland mina vänner. Jag ville bli hel innan jag ens såg åt någon annan. Dessutom kunde jag inte ens se åt någon annan längre. Jag var rädd att hamna i något dåligt igen. Ville inte se sidor hos mig själv som jag förr inte trodde fanns. Jag gick ut och festade. Mycket. Jag satt hemma och längtade. Mycket. Hålet som fanns i magen när jag var tonåring var tillbaka men jag trodde att det bara var en speciell person som kunde fylla det där hålet. Jag började sakta men säkert bygga upp en fantasi som inte stämde med verkligheten och jag fastnade där länge. Alldeles för länge. När jag flera år senare vaknade ur min dröm hade jag återigen glömt bort hur man gjorde när man visade för någon av motsatta könet att jag tycker om dom. Jag hade blivit pryd och osäker. Jag hade gått upp 20 kilo i vikt och min självbild hade gått i kras. Självförtroendet som alltid funnits där tidigare hade naggats i kanten. Jag har alltid haft svårt för att någon ska se mig som attraktiv. När jag nu dessutom blivit så mycket större såg jag det som en omöjlighet.

Därför när jag nu blir attraherad av någon är jag tillbaka på samma ruta som jag var på när jag var fjorton. Jag blir världens bästa kompis. Jag har naturligtvis blivit förälskad, men jag har aldrig vågat säga något. Huvudanledningen är naturligtvis ren feghet men jag har motiverat det för mig själv att det är respektlöst, det ställer allt på sin kant och vad är det för vits med det egentligen när det är kört ändå?

Jag är en snäll kille. En kille som vill lyssna och vill förstå. Jag vill inte tränga mig på. Jag vill inte tvinga mig på någon som inte vill ha mig. Jag är en jävel på att vara kompis. I vänskapsrelationen känner jag mig trygg. Jag älskar mina vänner och från dem får jag så mycket kärlek att jag klarar mig. Men naturligtvis vill man ha mer ibland, naturligtvis känner man sig ensam. Jag måste lära mig det där lilla med att luta sig fram, puta med munnen och blotta mig själv för en sekund. Jag måste lära mig hur man visar att ibland vill jag vara mer än bara världens bästa kompis.

Samtal

2006-03-12T14:23:00.000+01:00

I måndags fick jag tala om mina demoner med en flicka som faktiskt lyssnade och tog in vad jag sa. Jag har levt på det hela veckan.

Söndagen som räddade veckan

2006-02-26T21:54:00.000+01:00

Har varit låg på energi hela helgen, ja hela veckan egentligen, men den här söndagen räddade upp det mesta. Tänk vad lätt det kan vara att hitta lite levnadsglädje genom att bara prata med andra för en stund. Det är fint med vänner som få en att vilja bli bättre men ändå får en att känna sig ganska bra. Tack för det.

Brev från Polen

2006-02-25T13:25:00.000+01:00

Håller på och rotar i gamla lådor och hittade ett gammalt brev från en av polackerna som var med på det galna utbytet under gymnasiet.

På kuvertet har Joanna (eller Jerry som hon hellre vill bli kallad) kladdat schyssta grejer som "TOP SECRET" med feta bokstäver men även "Watch out, there is a radioactive substance inside the envelope". Tydligast är dock det stora "Peace MAN!!" inskrivet i ett litet moln. Hehehe... diggar det. Har nog aldrig fått ett brev som säger så mycket utan att ens behöva öppna det.

Knäpp

2006-02-23T08:01:00.000+01:00

Det här känns som dagen då jag kan bli knäpp på riktigt. Det är verkligen wild mood swings som gäller för tillfället. Somnade glad igår, drömde något knäppt och vaknade med en jobbig känsla i kroppen. Jobbigt när man inte ens förstår varför.

En timma på Järntorget

2006-02-05T15:13:00.000+01:00

Känner mig rastlös idag och försöker vara lite kreativ istället. Sitter och trummar på tangenterna på Roland och försöker skriva den där låten som beskriver tillståndet precis som det är. Det går väl sådär. Jag blir inte popstjärna idag heller. Så därför går jag över hit istället för att säga ”hej, jag lever fortfarande”.

På vägen hem från Blejden i natt så stötte jag på en grabb som stod och vinglade utanför dygnet-runt-affären på järntorget med en pizza i handen. Han var rådvill för att han var tvungen att gå hem till lägenheten som han delade med sitt ex. Hon hade tydligen dragit hem någon kille och han var minst sagt förtvivlad. Vi rökte en cigg eller två och stod och snackade en bra stund. Han bjöd in mig på efterfest, men jag hade ingen större lust att följa med hem till honom och bevittna dramat. Efter ett tag blev det för kallt så vi köpte kaffe och fortsatte röka.

T berättade om hur det känns att vakna upp i en lägenhet varje morgon med en kvinna man fortfarande älskar men som inte vill ha en. Jag berättade om hur det är att vakna upp i en lägenhet ensam varje morgon. Att det för det mesta är bara fint men hur man ibland saknar att bara sträcka ut armen och bergrava ansiktet i någons hår så mycket att det gör ont. T berättade om vad som hade gått fel. Jag berättade om när saker och ting började kännas rätt igen. När vi skiljdes åt fick jag en kram, ”tack, nu har du gjort det mycket lättare att gå hem”.

Det är sådana här möten som gör att man är glad över att vara människa.

Morgonrutiner

2006-01-25T22:44:00.000+01:00

Tacka vet jag soliga eftermiddagar. Det är väl det som känns som räddningen just nu när det är kallt och grått mest hela tiden. Sprickor i molntäcket framåt lunch och blå himmel lagom till eftermiddagskaffet. Jag kan se ut genom stora panoramafönster från mitt skrivbord. Nu när marken färgats vit så faller ljuset vackert över Bohusgatan och Ullevi framåt eftermiddagen när solen börjar gå ner. Det är då man kan lyfta blicken för ett ögonblick och försöka släppa stressen för en liten stund. Koppla bort alla telefoner som ringer. Alla kollegor som vädjande försöker få kunden att förstå att "jag är ledsen men vi måste faktiskt hålla oss till lagen, det är inte vi utan inkomstskattelagen som bestämmer att du inte får återköpa din pensionsförsäkring fastän du är blottställd och hotas att vräkas från din bostad". Alla oroliga tanter som bittert undrar var världen är på väg och varför man inte ens kan få lite tid till att samtala med sin kontorsgranne en liten stund. För bara några sekunder kan man istället titta ut och se en skimmrande solnedgång och en gata i brand.

Mitt kraftdjur har tagit semester och det allt för ofta någon stor klubba slår mig i huvudet ögonblicket efter att jag kommer in genom dörren till grytet efter en dag på jobbet. Den kraft som finns kvar räcker mest till att lägga sig i sängen och ladda ner någon ny film och ligga och slö-titta tills det är dags att somna igen. Sedan samma sak varje morgon igen. Vakna tio i sju, masa sig ur sängen och tappa upp ett bad, äta en tallrik fil och sedan lägga sig och snoosa i badet i en halvtimma. Därefter inse att man är allt för sen (som vanligt), hetsa upp ur badet, klä på mig och springa iväg till jobbet. Apatin är total. Jag längtar efter lite ljus och mer inputs. Jag längtar efter lite mer kraft.

Solid old man

2006-01-05T06:59:00.000+01:00

Vaknade för en halvtimma sedan och har legat och bläddrat i en gammal stig claesson bok. Han skriver så vackert. Det går långsamt och sävligt, och det händer så mycket fast med så små ord. Det får en på något sätt att längta till att man blir gammal och söt. Som mannen här till höger. Jag vet inte riktigt var den här fascinationen kommer ifrån, men bilder av gamla ärrade män spelar an på någon nerv hos mig. Det är nog ända sedan jag köpte den cures "staring at the sea" (cd versionen av samlingsplattan "Standing on a beach") på Tower Records vid Piccadilly när jag bodde i London. Vet inte riktigt varför men den där bilden berörde mig. Jag ska nog skaffa något snyggt svartvit foto som jag kan rama in och sätta upp här hemma.

Idag hade jag tänkt att ta mig ut på stan och fika lite och träffa lite folk som jag inte sätt på ett tag. Om jag ska vara lite duktig dessutom så ska jag försöka att plugga lite. Vi får se.

Jag har blivit kallad på intervju till ett riktigt schysst jobb i Borås. Ungdomssamordnare för kommunen. Tanken är att jag ska vara med och leda ett projekt som syftar på att ge ungdomar ökat inflytande i kommunpolitiken men framförallt även större intresse och nyfikenhet för demokratifrågor. Låter riktigt spännande! Så därför borde jag dessutom plugga på lite demokratimodeller och kunna svänga mig med några bra termer om de frågar. Men jag har lite tid på mig, ska inte vara där förrän den 16.

Det som man funderar mest på just nu är väl jobb antar jag. Är sugen på en förändring just nu. Det är nog dags att byta stad lite. Men samtidigt så har det känts lite bättre här i götet på sistone. Frågan är om jag orkar pendla om det skulle bli aktuellt. Jag menar, jag är ju inget morgonodjur direkt... Nepp nu ska jag sätta på lite kaffe och krypa in i min filt framför nyhetsmorgon. Idag ska jag bara njuta av att vara ledig.

Att se någon dö är ju alltid kul

2006-01-04T20:40:00.000+01:00

Har inte kunnat sova på hela veckan så idag ringde jag och tog semester från jobbet för att sova igen lite. Det behövdes verkligen.

Idag har jag sprungit runt med det stora förstoringsglaset och en pipa i mungipan. Jag har blivit helt såld på dom engelska deckarna. Har redan kollat in en del gamla Sherlock Holmes filmer men nu har jag laddat burken med Morden i Midsumer. Det var under juldagen som jag återupptäckte det här när jag satt i en mörk sommarstuga tillsammans med föräldrarna och tittade på ett julavsnitt av serien. Det är verkligen mysigt att sitta och gissa vem som är boven i dramat samtidigt som alla är så där engelskt charmiga. Anglofilen i mig får näring. Den stora frågan är om jag ska kolla på langley som börjar på tvåan om tiominuter eller om det blir ett till avsnitt med gänget från Midsomer.

Hello Saferide strömmar ur högtalarna och jag vet inte riktigt. En del är bra, annat mindre bra. Det var ett tag sedan som jag upptäckte något nytt nu. Har inte riktigt orka greja med hela musikprylen. Jag sänker garden och inser att jag faktiskt aldrig kommer bli någon hip kille hur mycket jag än försöker. Jajaja. Jag har ju ändå alltid kämpat i motvind. Men det där med jazz tycker jag är bra nu för tiden och det där med svenska visor kan jag faktiskt inte få nog av heller vad än alla andra säger. Det är ju spännande med öden och sånt och Allan kan verkligen det där om att sjunga med känsla. Nu babblar jag bara och det känns väl fint det med. Det var ju så längesedan man skrev något här så det är ju bra att bara skriva av sig lite. Men nu får det vara nog för nu.

Det är ingen som ringer och berberna slår tillbaka

2005-12-21T17:41:00.000+01:00

Sitter på jour på jobbet men det är ingen som ringer för tillfället så jag passar på lite. Är så mirakulöst trött idag och det har varit en lång seg dag. Inte blir det bättre för att jag vet att jag måste hem och plugga när jag är klar här.

Gnäll gnäll gnäll....

Den dyre tjyven kom förbi grytet i går med gott humör och på sitt allra tjyvaktigaste beteende. Han försökte sätta mig i klistret och det lyckades han minsann med. Han har bestämt sig för att fly landet igen och det blev nog sista gången på ett tag som man får se det gode tjyven. Det vi kom fram till igår om man skall sammanfatta (och det ska ju en god byråkrat göra):

Verbet duger borde användas mer. Det där ungdomliga med att säga att allt bara äger hela tiden är fel. Det borde heta att det duger (och i det ska inte finnas någon negativ underton)
Kladdkaka som är allt för rinnig när man tar ut den mår bra av några dagar i kylen
Civilisation fyra är farliga grejer
Tjyven har en vurm för norrmän, odjuret är mer skeptisk.

Sedan kom vi nog inte så mycket längre.

Fredagens slag i magen vad gäller götet som staden där det alltid är spännande byttes mot en kanon kväll i lördags. Benke stod i linne och lagade dillstuvad potatis när jag kom hem till honom. Fin tvårätters husmankost stod på menyn. Efter det så drack vi lite mer vin och skrev en uppdaterad Ruben och Rut. Barnvisor och punk. Så småningom lallade vi iväg till Ida och Emil där det var fullt med vänliga bekanta ansikten. Som vanligt fastnaade jag ca 1 meter in i rummet och efter drygt 2 timmar hade jag tagit mig igenom hela lägenheten på ca 30 kvadrat.

Efter förfesten bar det av till säsongsavslutning på woody west. Schyssta bananer. Solmaz och kalle brunbjörn hade varit på en annan fest och slöt upp där. Kalle var på strålande humör och det var gött. Framför allt har kalle brunbjörn en fin egenskap som han har hållt hemlig allt för länge. Tydligen har han ett litet lager av massa schyssta berber. I somras fick jag träffa en av hans dem och nu i lördags var det dags för en ny bekantskap. Jag gillade läget, hon var störtskön. Ska försöka få tummen ur så småningom och ta en fika känner jag. Det har varit allt för berbfritt i mitt liv det senaste. En berb skulle verkligen krydda upp tillvaron.

Jaja... det ringer fortfarnade inte och nu är det väl dags att gå hem och läsa snart. Har fortfarande inte köpt några julklappar och ångesten över stressig julhandel är total. Men jag skjuter på det en dag till. Vill inte ut och trängas bland renar, tomtar och våldsamt motiverade pensionärer.

Ett julbord jag missade

2005-12-17T01:50:00.000+01:00

Respekt var ett jävla hak. Synd på så bra musik att det mest är massa kostymnissar i dressman kostymer som går dit. Synd på att de inte slänger ut dom efter julbordet är färdig ätit. Synd på att folk som verkar helt ok aldrig kan släppa garden.

Kvällen kan sammanfattas med tre ord. Vilja, maktlöshet och malplacerad. Gillar det inte...

Musik och julpyssel i grytet

2005-12-15T23:48:00.000+01:00

Nu har jag slagit upp portarna till mitt gryt två dagar i rad. Det är fint det, för jag har inte haft så mycket folk här hemma på ett tag. Det har varit alldeles för stökigt här hemma och jag har inte orkat/haft tid att göra något åt det. Och när jag säger stökigt så menar jag äckligt stökigt. Men jag rensade bort det värsta för några dagar sedan så nu kan vännerna komma hit igen.

Julbak var på tapeten igår när påven, sancho, våfflan, castro och benke var här. Dessutom skulle jag göra en kladdkaka för att charma tanterna på jobbet med (min tur att baka till torsdagsfikan). Mycket pyssel och lite julmusik. Tyvärr upptäckte jag att det var riktigt lurigt att baka kladdkaka med allt för små ägg. Den blev alldeles för kladdig. Men som tur var så ställde vännerna upp på att jag kunde ta med ett gäng av dom snitsiga mozartkugeln som vi (eller nja... framför allt choklad-kännaren castro) gjorde. Tanterna blev alldeles till sig och spred lovord över mina och mina kamraters färdigheter hela eftermiddagen.

Agge var precis här och vi har haft en skön spisa musik kväll tillsammans. Han bjöd på lite konjak till kaffet och det säger man minsann inte nej till. Nu fick han med sig två dvdskivor hem med film och musik. Fint att göra sina vänner lite glada.

För övrigt vill även jag basunera ut att Sancho har agnat kroken och är redo att håva in. Eller jag vet inte om det kanske snarare är han som är fisken som fastnat i fiskarens nät. Jaja jag är avis, men glad för min gamle vapendragare.

Spelkväll

2005-12-11T11:34:00.000+01:00

Jag försöker stå emot lusten att censurera mig själv för första gången här. Alltså att gå in och klippa. Det där jag skrev när jag kom hem igår var väl sådär... Nåja. Ibland får vi ju alla sådana där attacker och det är väl inget att hymla om. Men jag får lägga ner det där jävla hippiesnacket om stora famnen.

Igår hemma hos agge och maria var det spelkväll. Någon bisarr form av poker, lite geni och lite perversa förslag på filmtitlar i det nya rapparkalja. Vi gjorde verkligen vårt bästa för att chocka varandra men jag undrar om det går att chokera sina vänner med sådana sex skämt. Tror inte det. Inte dom här vännerna i varje fall. Bättre var i så fall kortleken med nakna manliga porrmodeller som poserade (i mitt tycke) inte allt för erotiska positioner.

Känner att jag måste försöka minimera alla saker som riskerar ångesten. Ta tag i hemmet och äntligen få ordning här hemma, bli färdig med den jävla uppsatsen och börja träna igen. Men berget är så högt just nu så att det är svårt att ens börja bestiga det. Fan, måste hitta något som sätter sprätt på endorfinerna lite. Har varit lite sparsmakat på den fronten på sistone...

Mörkröda ögon

2005-12-11T04:01:00.000+01:00

Men va fan!

Ok klockan är mitt i natten och jag känner mig ensamare än vanligt. Har precis bett Sancho att namedroppa lite schysst musik för att drömma bort en stund. Jag vet inte, men det är ändå som om det vore dags att dra här i från en stund. Saknar gamla måbrakänslor stunder men jag vet att de egentligen är mest illusioner av en värld i rosa sockervadd som egentligen är imaginär. Men jag gillar imaginära minnen. Dom får mig att sträva efter något ouppnåligt och drömlikt.

På tal om drömlika bilder så drömmer jag fortfarande om att omfamna hela världen i en ända stor kram. Det är så det är ibland.

Odjuret får kicken

2005-12-05T20:04:00.000+01:00

I torsdags samlades hela personalstyrkan på företaget med det blå paraplyet på en och samma gång. I och med att dom inte har något rum där vi alla får plats samtidigt så fick vi istället fösa in oss i försäkringskassans gympahall. Det luktade verkligen mellanstadiegymnastiklektion med sura skor och en hint av axe marin. Charmigt värre. Nåväl anledning till detta möte var att man minsann skulle presentera resultatet av organisationsprojektet som det så vackert heter. Läs istället en stor kamp mellan de två kundtjänst kontoren i Sundsvall och Göteborg om vilka som ska få de framtida jobben. Vår lilla chef som är ca 1,50 lång sträckte på sig ochs sa att Sundsvall kommer minsann få det mesta. Inga fastanställda får gå men inga av de som nu är vikarier kan få någon vidare anställning hos oss. Visst låter det bra, men till saken hör att 40 av ca 250 anställda är vikarier. Och jag är en av dom.

Så nu är jag ute och spejar efter nytt arbete igen. Förmodligen kan jag vara kvar på mitt jobb till sista april men det är väl lika bra att sätta igång. Idag sökte jag ett jobb i knallestaden som ungdomssamordnare. Ett jobb klippt och skuret för en gammalmodig yngling med moderna ideal.

Dessutom har jag varit och shoppat loss en massa på Ikea. Odjuret vill få ordning på sitt gryt så jag tog och köpte massa lådor och grejer för att ha prylar och kläder i. Fin fint. Men det är så segt det där med att få ihop mina Ikea prylar. Jag skruvar och pusslar lite då och då men jag måste först städa ordentligt för att allt som ska gå in i lådorna ska vara på rätt plats från början.
Pust...

Att tala med en hund

2005-11-17T00:32:00.000+01:00

Jag har varit trött hela dagen men nu när det var dags att sova är det som förgjort igen. Förjävligt.
Sitter och lyssnar på pimmes nya platta. Fanfanfan har ju sågats på massa ställen och tydligen är det inte riktigt lika tufft längre när Thåström spelar aukustiskt och sjunger om gamla tider. Men jag kan känna igen mig. Kanske även han minns tillbaka på samma sätt som jag. Ett skönt vemod som värmer och inte gör ont. Förr ville han ju inte snacka om gamla punktiden men nu har han till och med skrivit en låt om det. Nostalgikern lever även hos den gamla hjälten. Skivan kanske inte kommer skriva in sig i historien men texterna träffar någon nerv hos mig ändå.

Jag börjar bli allt mer övertygad att jag är en av alla dom där som kommer sitta med ett glas rött en sen höstkväll om sisodär 13 år och lyssna på Eva Dahlgren och lägga ögonbrynen i kors och tänka att visst var det härlig när man var så där ung, galen och fri. Jag börjar förstå att det här nostalgiska draget som jag har faktiskt är ganska djupt rotat och bör åtgärdas och kvävas omgående om det inte kommer att få blomstra helt utan struktur eller kontroll.

Satt länge på jobbet idag och gick iväg och träffade Ida som precis kommit hem från ett Uganda i kaos. Polisen hade tydligen skjutit skarpt mot demonstranter som inte ville betala ännu högre avgifter för att skriva sina tentor. Har inte hört ett knyst om det på nyhetern här hemma, istället har viktiga nyheter som att Anitra bjöd på fest och underhållning under allahelgonahelgen dominerat tidningarna. Jag blir så trött...

Själv ville jag bara dra upp dragkedjan och sluta in mig i min puppa under vagnturen på vägen hem på. Så trött. Men när jag väl klev av ville jag ändå inte gå hem riktigt än. Istället tog jag en liten promenad upp till dammen på andra sidan vagnhållplatsen. En kvällsciggarett på en frusen parkbänk och lite meditation är fint. Men jag blev avbruten av en ensam hund. En labrador kom fram och nosade på mig. Jag vet inte var han kom ifrån. Men han stannade kvar en stund och jag rökte en cigarett till. Han var fin, och på något märkligt sätt gjorde hans sällskap mig alldeles upprymd.

Jag minns för många år sedan när jag och Sancho snackade om att vi skulle börja titta lite mer efter det naturligt vackra som kan förgylla en hel dag om man bara tillåter sig själv att ta in det. Ett äldre par som bara med sin närhet bekräftar varandra, två duvor på en gren tätt ihop, jag minns inte allt vad det var som vi pratade om då. Hunden idag påminde mig om det där.

Jag ska lyfta blicken igen och ta in det som gör världen lite vackrare än vad den är på ytan.

Mental träning

2005-11-14T19:01:00.000+01:00

Det svenska svårmodet kan packa ihop och gå hem.

Idag är jag oförklarligt nöjd med tillvaron trots att det mesta är upp och ner. Sedan jag kom hem från jobbet har jag stått framför spegeln och övat lite olika moves. Jag har redan döpt dom till passande namn, så som ankomststämpeln, dokumentskåpet och papperstrimmlarn. Kanske borde man lansera det som en konkurent till österländska må-bra-övningar som yoga och tai-chi. Sedan är det bara att organisera sig och sitta på grå betong i duggregnet iförd en snygg beige eller grå trenchcoat och desperat försöka värva medlemar som lovas förtur i alla telefonköer och snabbare handläggning.

Förmodligen kommer överhögheten gå emot oss (d.v.s. kommunförbundet, socialstyrelsen , statens anvarsnämnd och stängselnämnden), men genom denna mentala träning kanske vi kan samla kraft för en mastodontutredning som visar att de faktiskt har fel. Ankomststämpeln, dokumentskåpet och papperstrimmlaren är bara dom första stegen i rörelse som kommer få rikets, eller till och med världens, befolkning att ha en fläckfri mental hälsa.

Bilden hittade jag här

Odjuret - lavendelpojken

2005-11-12T19:44:00.000+01:00

Tjoho!

Humöret är på topp efter en timma i ett fint lavendeldoftande bad, massa sköna femtitalstjejer på stereon och lite rödvin. Har varit lite kulturell idag och tittade in på Humanistdagarna på UB och fick en grand tour av deras slutna magasin. Det var rätt kul faktiskt. Efter det gick jag omkring och strosade på stan i väntan på att agge och maria skulle bli färdig med sin shopping. Idag kändes höstvädret bra. Det var bara mysigt att det var lite ruggigt ute. Jag försökte gå gator som jag inte gått på länge och bara gå in i affärer där jag aldrig varit förut (eller ja, åtminstone var det väldigt länge sedan jag var där...). Dagen lärdommar kan listas som följande:

Göteborg hade en gång i tiden en linbana som gick från Johanneberg till Liseberg (varför la man ner den???)
Det funkar att sitta och ta en lugn öl på Uppåt Framåt en lördagseftermiddag.
Badbomber och goa tvålar är fina grejer.
Det finns ett fik på Magasinsgatan som kvalar in på topp 10 i Göteborg.
Jag träffar Agge och Maria på tok för sällan.

Nu bär det snart av på fest med massa sköna arkitektstudenter. Våfflans kamrater bjuder in. Sedan bär det av på svartklubb. Hoppas jag ser massa suspekta filurer med konstiga dialekter.

Johnnie boy

2005-11-12T02:54:00.000+01:00

Gäsp

Någon gång ska jag skaffa mig en John Blund dräkt. Sedan ska jag montera speglar i taket och titta på mig själv så fort jag har svårt att sova.

Så det så.

Jag vill inte vara med i din eurodisco-dröm

2005-11-11T22:19:00.000+01:00

Neeeeeej, jag ger mig förhelvete! Jag hajjar du gillar eurodisco, är platinablonderad och har allmänt svårt för lite vanlig grannsämja. Det är ok jag ska inte klaga, vissa gillar grejer som jag inte gillar. Men förhelvete, om man nu ska dricka cider och alkoläsk jävligt intensivt för att sedan gå ut och bjuda ut sig på dåliga sidan av avenyn, kan man åtminstone inte göra det till liiiite mer acceptabel disco. Jag menar jag är inte den som spottar på discokulan eller drar mig från att gå på fulställen då och då. Men varför, VARFÖR kan man inte sätta på någon schysst tidigt nittiotal, fin funkdisco, dansant soul eller vad som helst som man faktiskt både kan lyssna på och dansa till??

Så nu har jag lagt ner filmen, skruvade upp KLF på min stereo istället och svepte ett glas vin. Känns lite tryggare och nu är det bara vibrationerna från den eviga basen som hörs nerifrån som stör lite i bakgrunden.

Du, jag tror vi flyr rakt in i solen...

2005-11-09T21:34:00.000+01:00

Stolta stad!
Hör nu vad Odjuret förkunnar från den röda stugan högst upp på bergets topp, på kanten av sluttningen. Slå er ner och hör mina budord.

Var goda mot varandra.
Se varandra i ögonen när ni går gatan fram.
Lev i nuet men tänk på framtiden.
Följ era lustar och lär från dem.
Lyssna alltid och försök förstå.
Hälsa på varandra med ett leende.
Dela med er av era hemligheter.

Detta är det jag vill säga nu. Ta det med er när ni går gatan fram.

Relationsråd

2005-10-23T17:15:00.000+02:00

Några tips hur man bäst får en byråkrat på fall:

Ta med dig fullständiga och korrekta handlingar (gärna videmerade) på första daten.
Klä dig i vackert grått, kanske med någon beige eller brun detalj.
Smyg lätt och ledigt in citat ur kommunallagen eller lagen om offentlig upphandling i konversationen.
Kräv lång betänketid, gärna med en tillhörande utredning, innan beslut tas om vad man ska äta/vilken bio man ska se/var man ska gå på promenad eller vad man nu vill göra på sin träff.
Se upprörd och bevärad ut om någon form av spontanitet skulle uppstå.
Släng dig med roliga historier ur bibeln "Byråkrater berättar"
När kvällen är slut, fråga om hon/han inte vill komma upp och öva stämpelteknik.

Oi! Please feed the beast!

2005-10-23T02:45:00.000+02:00

Tillbaka efter ett socialt expriment som jag känner att jag nog kan sammanfatta som lyckat. Ida sa att det är minsann dags att odjuret försöker på det där med att träffa några andra än dom som du bytte kastisar med på mellanstadiet. Sakt och gjort, jag gav mig iväg på baluns hos störtsköna Mattias som jag minsann diggar. Skönare garv hittar man nog inte hitom mississippi. Respekt.

Massor med sköna vibbar. Norrköping har helt plötsligt seglat upp som aspirant på vänortsprojektet (nu hajjar inte ni utomstående vad jag dillarr om men jag får ta och förklara en annan gång...) Jajaja, vi enades i varje fall att vi ska börja våra kollektiva relationssökarutövande med en musikfrågesport. Egentligen låter ju det jävligt nördigt och kanske lite gej, men vem vet, det kanske kan utvecklas till skogspromenader och återskapande av historiska fältslag på sikt. Umgänge på ett djupare plan alltså. Dessutom fick jag träffa en till Anna som jag gärna får vara med gänget och byta kastisar framöver. Kvällen gick så fort och minsann tror jag att det var gött. Det är fint att känna att man lever igen och att tungan är lika len och väloljad som hjulen på en gammal dockvagn.

Har precis putsat betarna och ska nu lägga borsten rätt och krypa till kojs. Natt natt alla där ute.

Ett sprinterlopp ur sängen

2005-10-18T07:13:00.000+02:00

Hurra!

Jag vaknade kvick som en 1500-meters löpare med löparskorna på idag. Det verkar som om det där jag hört talas om som heter dygnsrytm också börjar hitta hem till odjurets gryt. Oh, det e så gött!

Micke han är en fin parvel, även när han har elaka combat-kläder på sig. En öl, en kram och lite fint snack gör att livet känns värt att leva även en kall mörk måndag. Det finns även andra saker som är bra. Här är topp tre listan över andra saker som är bra just nu. Stabilt. Här är den:

Kompismössan (alltid nummer ett)
Vita Huset på måndagar
Vårlökar

Till henne som en gång var mitt allt

2005-10-16T23:28:00.000+02:00

Idag önskar jag att du var här igen. Så att jag kunde ge dig en kram och säga att allt blev ju bra. För det tror jag säkert att det är även om jag inte har en aning längre. Det händer inte så ofta men när jag tänker på dig så saknar jag dig fortfarande. Jag skulle vilja att du hade en plats i mitt liv fortfarande, men inte samma plats som då. Jag saknar din ärlighet och dina kritiska kommentarer. Yrvädret som ställde allt på sin spets. Men jag saknar också dina varma ögon och omtänksamma tankar. Även om jag inte alltid förstod det då så satte du nästan aldrig dig själv i första rummet. Dina medmänniskor kom alltid först.

Jag tror aldrig du förstod vad det var som jag faktiskt älskade. Det komplexa, det omtänksamma och det genuina. Du fick mig att förstå sidor av livet som jag tidigare alltid blundat för. Du fick mig att inse att allas vardag inte ser likadan ut som min egen. Du gav mig chansen att förstå att min egen vardag inte alltid var den jag valt själv. Du fick mig att växa några meter till.

Om jag aldrig hade träffat dig hade jag aldrig varit den jag är idag. Visst var det ofta smärtsamt men resultatet var värt det. Jag vårdar dom ljusa minnena ömt och försöker censurera dom mörka, men allt har jag tagit med mig. Jag trivs med mig själv idag och jag hoppas att även du gör det på ditt håll.

You always were the one
To make us stand out in a crowd
Though every once upon a while
Your head was in the cloud
There's nothing you could never do
To ever let me down
And remember that I'll always love you

Håkan, jag tror egentligen att du var rätt så fin

2005-10-14T22:51:00.000+02:00

Det var en vacker höstdag och löven brann på björkarnas grenar på kyrkbacken. Kyrkan var full av ljus och längst fram vid altaret stod en kista i ljust trä. Alla var där för att ta farväl till Håkan.

Vi har firat så många jular ihop. Under de där åren när barndom övergår till tonår var jag ofta och lekte utanför din farstutrapp. Jag minns knappt att du sa ett ord. Du satt nästan alltid tyst och iaktog oss andra som var i full gång. Med dig hade du en enorm respekt av ett hårt liv bland åkrar och fält. Jag vet inte vad det var som gjorde att jag aldrig kom för att prata med dig. Jag visste väl inte var jag skulle börja egentligen. Men jag tyckte om ditt lugn. Jag tyckte om att du stilla avvaktade och betraktade oss andra. Håkan, jag lärde aldrig känna dig, men egentligen tror jag att du var rätt så fin. Efter att din fru hade gått bort och kroppen inte hängde med längre så uppstod en del konflikter. Men egentligen var det nog inte så allvarligt. Du var en av de få band som jag hade kvar till en generation som upplevt krig och svält. Jag tog aldrig chansen att höra dina historier och det ångrar jag nu. Men du var ju aldrig någon historieberättare.

Men för helvete ser du inte att jag brinner?

2005-10-11T21:01:00.000+02:00

Min panna är het som en tonårsrumpa på varma klippan. Det här håller fan inte. Jag måste sova.

Mina krafter har danat och därför har jag inte orkat blogga. Jag kom på vilka det är jag ska peka fingret åt på vägen hem från fikan/ölen med benke, påven, greken och blejden. Det är dom jävla morgonmäniskornas fel. Det är dom som drar ner mig i skiten. Inte nog med att de tvingar mig att lägga om mina badvanor så jag tvingas dricka kaffe, bada och äta gröt i badet så tidigt som vid sjusnåret. Dessutom ska de promt envisas med att äta lunch redan kl 11. Jag menar, vilken vettig filur med två tassar och lika många ben äter sitt andra mål mat för dagen redan innan kl slagit tolv????

Jävla svenska vanor, jävla luther. Jag ska söka upp honom och minsann säga ett och annat. Men jag vet, det var ju faktiskt inte luther som gjorde fel. Han var ju egentligen go, vad än ryktet säger. Ville ju ha en spätta och tyckte att kyrkan var ding-dong och så. Precis som jag. Egentligen är jag kanske luther. Fast utan någon tro. Luther innan han spikade upp sina teser och hittade sin egen sanning.

Min sanning är gömd bland stämplar och blanketter, men också bakom fnitter och varma ögon.

Veckans namn I

2005-10-05T08:16:00.000+02:00

Veckans namn är än så länge Pille-Mai

Och nu en liten skön dans ---->

Min alldeles egna hund

2005-09-27T18:03:00.000+02:00

Men varför försöka det här med poesi om det ändå inte funkar? Jag känner mig inte alls som någon poet eller någon jävla lyriker så jag tänker inte heller försöka. Jag menar, jag trivs rätt bra med min egna, ok hyfsat torftiga men ändå, prosa. Jag kommer aldrig bli någon estradör som får de svartklädda kulturflickorna att rynka förstående på ögonbrynen.

Men alla vill vi väl ha det som är utmanande och spännande? Alla vill vi väl rucka på gränserna lite till. Jag vet att jag aldrig kommer skriva den perfekta sonnetten, men visst kan jag väl ändå försöka mig på lite haiku (eller hur det nu stavas) eller i värsta fall lite nödrim? Nog skulle jag kunna fuska mig in genom att spela på det naturligt avskalade. Nakna och naiva stavelser som är staplade på varandra. Visst finns det massor med mäniskor med tunna svarta polotröjor som med gnistrande ögon där skulle hylla det oskuldfulla och okonstlade? Jaja... jag vet fan inte. Men snart får jag hitta min konstform.

Sancho har sin hund, men för mig ser djuret olika ut varje gång. Därför får man aldrig någon förvarning. Men djuret sköter oftast sin uppgift väldigt bra och förpassar mig ner i det där hålet. Den här veckan känns som en ända lång söndag...

Vad heter Borås hundsällskaps medlemstidning?

2005-09-26T17:47:00.000+02:00

Idag har odjuret smugit omkring på jobbet. Seg som en nybakad kola. Det var ändå rätt gött. Hade massor med grejer att mata in i datorn så tiden gick fort. Behövde inte heller springa och fråga hela tiden utan klarade mig mest själv.

Våfflan kan det där med att hitta skatter. Ett Boråsspel utformat som ett monopol fast med lite kluriga knallestads-frågor också! Fint sa Bill, kanonfint sa Bull!

Dementi

2005-09-25T15:23:00.000+02:00

Nu har jag klättrat upp från gropen igen! I tisdags känndes allt bara jävligt tröttsamt och segt men jag måste faktiskt säga att saker och ting har börjat ta sig nu på sistone! Tanterna har blivit ganska söta igen och det känns som om jag kan sätta min egen prägel lite mer på jargongen på jobbet. Gött så, då behöver det inte vara fullt lika tjäckt längre, även om en och annan söt tant ojar sig lite.

Fint!

Idag ska odjuret fixa spa hemma. Fram med doft ljusen och på med lite fransk chanson. Nu ska jag lägga mig i badkaret och ta en varmt skummigt bad och leka med mina badankor.

Frustrerad

2005-09-20T23:13:00.000+02:00

Nu börjar det snart bli dags att drömma sig bort igen. Just nu gör jag mitt bästa med bright eyes i högtalarna. Jag är trött och förbannad, ledsen och frustrerad. Hösten är här.

Jag upptäckte det för några år sedan. Jag pallar inte det här jävla klimatet. När jag var yngre fanns det inget i det yttre som påverkade mig. Det spelade ingen roll om himmlen var blå, grå eller om det regnade grodor från skyarna. Jag hade mina vänner runt omkring mig hela dagarna i ända. Det är länge sedan nu. Med hösten kommer isolationen, desperationen och vanmakten. Jag vill inte ha det så här. Jag vill vara bekymmersfri inte trött och rastlös. Jag vill inte ha det så här. Jag vill vara full med upptäcktslusta inte gå ner mig i mina självdestruktiva rutiner.

Jag känner att jag inte har mycket gemensamt med tanterna på jobbet och jag orkar fan inte vara tjäck längre. Nu har det snart gått en månad och där går det någon slags gräns. Jag trevar och letar, men ett samtalsämne leder sällan till något annat. Jag känner mig tyst och grå. Intellektet står och mullrar otåligt på tomgång.

Men det kändes ju helt annorlunda för en vecka sedan och kanske känns det helt annorlunda om ett par dagar. Odjur kan svänga fort mellan hopp och förtvivlan. Idag var vi och provade vin på systemet efter jobbet och jag kände mig så jävla less på vägen hem därifrån. Less på att se mina arbetskamrater som man inte har något som helst gemensamt med. Som en ändlös krystad konversation.

Ikväll är jag bitter, men det kanske ljusnar snart.

Tjyven!

2005-09-18T19:58:00.000+02:00

Hurra! Tjyven är tillbaka!

En tjyv ----->

Drottning Kristina, Hemliga Klubben och en evig trötthet

2005-09-18T09:47:00.000+02:00

Det är söndag och odjuret är uppe med tuppen. Idag ska jag nämligen till knallebygden och besöka hemliga klubbens årsmöte. Det ska bli fint att komma hem till Borås, det var ju ett tag sedan jag var där senast. Men som på beställning så ösregnar det naturligtvis och det lär ju inte vara så mycket bättre i barndomsstaden....

Igår hade jag egentligen tänkt att titta ner till solmaz och dra några vitsar, men efter att ha gått upp tidigt även på lördagen och spenderat hela dagen på stan så kom den dåliga tröttheten över mig igen. Gillar inte när det blir sådär, när jag inte ens orkar prata med någon i telefon. Inom mig hör jag en röst " du borde gå iväg, du sa ju det" och lite senare " ok nu är det så sent så att det kanske inte är någon idé, men du måste ändå ringa, dom tror ju att du kommer" och ytterligare lite senare "varför fan gör jag så här mot mig själv????". Hatar att trilla ner i gropen.

Men igår var inte gropen fullt lika djup, snackade trots allt tillsist med solmaz och vi kom överens om att träffas när jag kommer tillbaka från Borran idag. Istället blev det en tevekväll med garbo i högform. Av en slump fastnade jag framför "Christina" en storproduktion från förtiotalet. Garbo var hur bra som helst och filmen var riktigt engagerande. Ett tips för alla er som gillar gamla filmer!

Och kniiiiiiip

2005-09-15T07:42:00.000+02:00

Oh fy fan....

Igår somnade odjuret sött som en liten bäbisbest direkt efter fotbollen spelats färdigt mellan belgarna och italienarna. Jag hade min andra date med min tränare på gymmet och han hade bytt skiva sedan senast kan man säga....

Första gången la han upp ett gott program. Ett program för en som inte tränat på flera år och levt på skräpmat dom senaste 5 åren. Ett odjursprogram så att säga. Men nu vill han väcka atleten i odjuret. Så han höjer alla vikter och står och ser pillemarisk ut när jag ska börja lyfta. Dessutom la han in ett jävla roddprogram mitt i allt som gjorde att musten verkligen gick ur mig.

När jag kom hem tände jag en cigg. Sedan kräktes jag.
Jag ska fan inte sluta röka. Inte på grund av någon hurtbulle i varje fall.

Familjen Anka

2005-09-14T07:24:00.000+02:00

Tjohoo!

Igår invigde jag mina nya badankor. Benke tittade förbi häromdagen och kom med en försenad födelsedagspresent. En hel liten badankefamilj! Så nu kan jag leka mamma pappa barn i timmar i badet!

Annars var jag med om en skum grej igår. Helt plötsligt dök det upp två sköna försäkringsladies vid mitt skrivbord med presenter under armen. De var så oerhört tacksamma över att jag hade fixat så att de fick komma och snacka på studieanstaltens (GU) samhällsvetardagar. Så odjuret fick en drogsticka, en handduk och några doftljus med sig hem.

En påhälsning från det som var

2005-09-11T21:27:00.000+02:00

Ge mig tankar att fylla på. Tankar om en helt annan tid. Jag vill slå in pin-koden. Jag vill förverkliga mig själv. Ge mig drömmar som passar in där mina minnen lämnat luckor. Jag vill inte hitta nya vägar. Om jag bara utforskar dom gamla lite till kanske jag kan hitta stigen som leder hem igen. Den gamla välkända stigen bortom nya influenser. Det är den välkända trygga vägen som jag vill ta hem igen.

Visst känns det ensamt på toppen ibland....

Ibland kan det vara skönt att prata med någon annan som har vandrat på samma stig. Ibland måste man jämföra ens intryck av rådjuret som stod och stirrade, paralyserad, rakt in i våra ögon, framför oss. Två äventyr med samma utgång. Två upplevelser men ändå samma. En historia som binder samman två olika öden.

Lägg ner

Jag är så trött på att älta. Trött på att sätta ord på känslor som egentligen bara är kontruerade. Upplevda i en annan tid. Av en helt annan person. Det är ändå inte verkligt. Men ibland kan jag inte hjälpa det. Ibland när man ser en bild från det som var så kan man inte undgå att hälsa på det gamla. Titta in och tänka - det där var ju ändå rätt ok ändå. Men jag vet att jag ljuger för mig själv. Jag suddar ut det som man inte orkar tänka på. Bittra minnen blir sockersöta. Svart blir skimrande rosa, och själv känner jag mig mest beige.

Stämpel!

2005-09-05T20:50:00.000+02:00

Idag insåg jag att jag kommer få en egen stämpel med mitt namn på plus min handläggarkod (som jag naturligtvis har). Byråkraten är helt utom sig av lycka!

Ojojoj är jag uppe så här dags?

2005-09-02T08:10:00.000+02:00

Sitter med en kaffekopp i handen och laddar inför att gå till jobbet. Fint så. I morses vaknade jag med ett ryck fem minuter innan väckarklockan med en känsla av att jag försovit mig. Märkligt det där. Har ju inte gått upp så här tidigt på evigheter men ändå vaknar man hur lätt som helst. Ok jag är väl kanske inte piggast i världen just nu men idag är det fint väder och då verkar det som om det inte är många som vill ha med det blåa paraplyet att göra. Med andra ord kommer det finnas tid att luta sig tillbaka i sin fina lilla modul.

Ikväll bär det av till Liseberg för att titta på Ebbot, Odjurets utseendemässiga ideal. Han är fin Ebbot, framför allt när han snubblar på sin tunika. Han har ett fint skägg som jag gillar. Och han gillar att dansa även fast han inte gör det så snyggt. Men han gillar det så mycket att det blir snyggt. Det gillar vi.

Nej nu kokar det fan mig över

2005-09-01T23:53:00.000+02:00

Igår skedde två katastrofer i världen. Minst. I varje fall vet jag om två katastrofer som hände igår. Det kanske var fler.

När jag först såg bilderna från Irak frös det till ända in i märgen. Tänk dig själv. Du är på utflykt med familjen. Du är på väg till moskén med din mamma och kanske en del andra syskon och släktingar. Helt plötsligt börjar det surra rykten om en bomb. Om en person som har blivit så desperat att hon/han tänker ta sitt eget liv och se till att så många som möjligt följer med på resan. Men det visade sig att det inte var bomben som var det farliga. Det var mamma och syskonen och alla andra människor som finns runt omkring dig. Det var dom som fick panik. Det var deras panik som fick dig att få panik. Det var deras panik och din panik som gjorde att hela kroppen bara kände. Ta mig bort härifrån. Nu. Bara bort. Men det går inte. Jag kommer inte loss. Så jag faller. Faller och kommer inte upp.

Nästan 1000 människor beräknats avlidit. De flesta var kvinnor, barn och gamla.

I tidningarna och på nyheterna rapporterar dom om vad som hänt i USA. Det är hemskt som fan. Det går inte att blunda för den enorma tragedi det är för alla inblandade. I aftonbladet, expressen, och DN kan man läsa spaltmeter på spaltmeter om de drabbade. Om Svensk katastrof hjälp eller inte etc etc. Det här är det jag hittade om vad som hände i Irak igår. På Aftonbladets och Expressens hemsidor nämns inte längre katastrofen med ett enda ord.

En helt ny karriär

2005-09-01T17:55:00.000+02:00

Metamorfosen är inledd.

Nu tar odjuret bestialiska kliv ut i vuxenvärlden. Idag arbetade jag min första dag. Första dagen som ska läggas till resterande 40 år innan pension. Det känns fint. Idag var verkligen första dagen på mitt nya liv.

På bolaget med det blåa paraplyet så verkar det finnas massor med sköna kex och salta gubbar. Mina personliga favoriter blev med en gång det sköna 55+ gänget som verkligen kan det här med fikarast. På något sätt känns det som om dom håller på att dö ut. Ni vet dom där schyssta tanterna som sitter och skvallrar och ojar sig över en kanelbulle och en kopp svart. Som har det där speciella leendet som man känner igen från dagistanterna när man var liten eller den där av mammas vänininnor, som hon inte träffar så mycket längre, som bakade så god rulltårta. Ni vet den där stilen. Det är fint att känna sig ompysslad. Jag är ju yngst av dom på avdelningen så det är jag som behövs pysslas om mest.

En del av mitt nya liv med rutiner och handläggning dagarna i ända är även att jag verkligen har kommit igång med träningen. Det känns hur skönt som helst. Det var inte alls lika jobbigt som jag trodde att komma igång. Fattar inte varför jag inte gjort det tidigare...

Jovisst somnade jag med ett leende

2005-08-30T23:12:00.000+02:00

...och jag tror minsann att jag ler än.

Idag fyllde min ömma moder år så odjuret tassade iväg mot föräldrahemmet med ett paket under armen. Först trodde jag även att kusinerna skulle dyka upp men det visade sig att de var iväg på semester. Jaja. Kräfterna stod uppdukade på bordet och det var oh så gott!

Finfint.

Jag har även fått min försenade födelsedagspresent av Per. Nu har jag minsann en finfin traktörpanna (ja jag vet kanske inte så ungdomligt). Så nu blir det finmatlagning i grytet!

Så idag är en helt annan dag

2005-08-28T11:10:00.000+02:00

Jag vet inte varför, men det har känts svårt att skriva här på sistone.

Det har hänt så mycket de senaste dagarna. Och det mesta kan jag tyvärr inte skriva om här. Men just nu har jag en jävligt skum känsla i kroppen. Den underliggande känslan är att jag är så fruktansvärt nöjd och kanske, hmm vad är rätt ord, stolt kanske. Nöjd över att jag trots allt fick ett jobb på skandia. Det var inte det jag sökt från början men däremot börjar jag på ett vik. på torsdag som varar 8 månader framåt. Stolt över att jag faktiskt har kommit igång med träningen. Att jag sakta men säkert börjar må lite bättre fysiskt.

Men allt är väl inte alltid solsken och ljumma sommarvindar.

Det känns som om det finns så mycket strul i kompisgänget för tillfället. Inflammerade relationer, galna rykten och så vidare. Igår kände jag bara att jag ville vara någon annanstans. Eller att allt gammalt bara skulle glömmas och att alla började om från början. Tänk om det ändå vore så lätt.

Men idag är en helt annan dag. En helt ny dag som inte behöver fläckas ner av det dåliga från igår. Även om jag inte vaknade med ett leende så ska jag fan i mig somna med ett.

En bra sida

2005-08-23T22:55:00.000+02:00

Hittade en rolig sida. Massor med fina kameler.

Nästan i badet

2005-08-22T13:45:00.000+02:00

Känner mig lite blogg sugen idag. Och ska dessutom sluta låta allt för bitter. Det stämmer egentligen ganska dåligt...

Håller precis på att tappa upp ett bad och har tänkt att lägga mig och läsa allt det där som jag egentligen borde läst för länge sedan. Identitetskapande, den civila sektorns roll för indentitetens utveckling, det naturliga utanförskapet som finns inkorporerat i medborgarskaps begreppet etc etc. Så det blir nog ett blött skrynkligt odjur som kliver ur badet om några timmar. Tyvärr finns det inga leksaker att tillgå i badet. Trots att jag fyllde år fick jag inget av det som stod på önskelistan.

Idag är Titus i stan. Ska bli kul att träffa honom, det måste vara närmare två år sedan senast. Ännu en av oss som skrattar utan att veta om det. Det gillar jag.

Förövrigt ska sägas att tröttheten över tvåsamhetsidealet inte har något att göra med träffen med E i lördags. Det var bara finfint att sitta och dricka lite folkisar ihop.

Den förbannade tvåsamheten

2005-08-22T00:26:00.000+02:00

Jaha.

Ännu en söndag har gått förbi och drömmen om den förbannade tvåsamheten känns igen lite mer avlägsen. Det är på söndagar som den slår till som värst. Det är på något sätt som om det inte är ok att vara ett ensamt odjur som trivs som bäst när mina vänner är mina närmsta allierade. Nej, samhället är byggt på tvåsamhetens ideal. Kärnfamiljen kanske inte längre är målet som alla måste sträva efter men du ska fan mig se till att vara aktiv i ditt singelliv (om du nu är singel) och ständigt vara på jakt efter nya erövringar, nya eventuella partners och leta efter nya frön som så småningom kan leda till en ståtlig planta av tvåsamhet, gemensamma intressen och gemensamma upplevelser. Stopp och belägg. Odjuret är inte sugen. Jag vill inte vara med i en konstruerad form av umgänge där det enda som spelar roll är hur man framställer sig själv. Det aktiva singellivet som det framställs i tidningarna där du själv ständigt är i centrum och den som du faktiskt träffar bara är sekundär, ett objekt som du (den fantastiska singelmannen/singelkvinnan) kan spegla dig i.

Ok jag har varit singel i en evighet. Så jag vet väl inte längre vad jag talar om. Det är allt för länge sedan nu. Men samtidigt så mår jag bra utav att vara ensam. Att mitt namn oftast står ensamt när det nämns av andra. Att jag är en helt egen individ som inte behöver kompromissa med mina ideal och mina intressen. Hur jag spendarar min tid. Det är gott det. Men samtidigt är det ju dubbelt. Visst fan skulle jag gärna vilja bry mig om någon annan när jag bestämmer vad jag ska göra under dagen. Visst fan skulle jag gärna vilja äta frukost ihop med någon. Visst fan hade jag gärna slappat i teve-soffan ihop med någon som jag tycker om en söndag kväll. Visst fan drömmer även jag om tvåsammhetens ideal. Ett förhållande där varje kompromiss inte känns som just det utan som ett moget övervägande för att komma varandra närmare. Där de gemensamma intresserna och upplevelserna inte känns konsturerade utan naturliga och frivilliga. Jag vill inte vara en sex-in-the-city-snubbe, jag vill bara så småningom träffa någon som det känns genuint med från början. Där dom töntiga dating-rollerna inte existerar. Något som faktiskt leder fram till något äkta, annars får det gärna vara för mig.

Men vem har det så? Utav alla de par jag känner så är det bara ett fåtal. Men ett fåtal räcker för att bli avundsjuk och önska att man själv hade det likadant.

En hel vecka

2005-08-20T17:47:00.000+02:00

Åtta dagar har det gått sedan jag skrev här senast. En evighet i bloggvärlden - och kanske ganska lång tid även i den verkliga världen.

Det är både ett och annat som har hänt de senaste dagarna. Chris och Kim har varit på besök från Holland, så odjuret fick agera guide till den svenska vardagen. Så nu har jag alldeles ont i pekarmen efter att pekat ut allt som är fint med göteborg och västkusten. De verkade dock som om dom gillade läget. Och så hade vi ju tur med vädret också. Så det så.

I tisdags var jag på intervju igen hos skandia. Eller gej-skandia som dom är för tillfället. Efter intervjun så kändes det riktigt gött. Dom råkade försäga sig i slutet på intervjun så att det lät som om de redan bestämt sig att jag skulle få jobbet. Trots det så gick jag bet. För lite erfarenhet var motiveringen, men hon lät faktiskt uppriktigt ledsen att behöva säga nej till mig. Hon var nog svag för odjur egentligen. Jajaja... sånt är väl livet antar jag. Hon skulle dock rekomendera mig till ett vick som dom snart skulle tillsätta på en annan enhet. Så det verkar som om det blir fler intervjuer nästa vecka.

Men nu snart är det dags att lägga ansa borsten jag har i ansiktet och bege sig iväg och träffa E. Vore fint om det skulle kännas lika bra som förra gången. Men det får vi väl se...